”Händer allting på bloggen nu?” frågade Fia.
Man var tvungen att fråga. ”Får vi gå på internet” det kostade pengar, man fick vänta till efter sex. Koppla ned ifall någon ville ringa. Allra första gången var hos familjen D. ”Vi kan söka på vad du vill, Lisa. Man kan söka på allt.” Karro hjälpte mig. Vi sökte på ”kanin”. Jag var besviken. Det var som att titta i en bok. Fast fulare. Och bilderna syntes inte förrän efter en lång stund. Vissa syntes inte alls. ”Dom funkar nog inte”, sa Karro. Vi läste lite om kaniner, sen gick vi ner. Vuxningarna räknade hur mycket det hade kostat. Kanske var det före sex. Jag vågade inte säga att det var tråkigt.
4 kommentarer:
Haha, när utspelade sig detta?
Oj, haha, det där minns jag verkligen inte:) Verkar ju dock inte som att ditt första traumatiska internet-besök har satt stopp för fortsatt internetanvändning så det är ju bra det. Det måste ha varit typ 1996, har för mig att vi skaffade det då.
haha, ja jag skulle tro det var ungefär då, isånt fall var jag tolv år. Nej jag repade mig sen!
Internet kan vara en spark i huvudet ibland, men oftast så funkar det som det ska ;)
Skicka en kommentar