Vi som hade alla rätt - om tidigare förtjänster och framtida utsikter.

I höst blir det svårare för komvuxelever att gå vidare till högskolan. UNT skrev om det igår. Tidigare har komvuxelever konkurrerat om utbildningsplatser tillsammans med de som kommer direkt från gymnasiet men nu separeras de två grupperna och konkurrensen blir högre i komvuxgruppen. Tanken med förändringen är att belöna de elever som skaffat sig tillräckliga meriter redan i gymnasiet.

Jag ska inte ljuga. Hade det här genomförts för åtta år sedan då jag gick sista året på gymnasiet hade jag gillat förslaget. Jag hade kämpat hårt för mina fina betyg. Jag hade gjort allt rätt och ville ha min belöning. Det tyckte jag att jag var värd.

Komvuxeleverna vill också ha sin belöning. För de som har kompletterat sin gymnasieutbildning och läst upp sina betyg, de har också jobbat hårt. Kanske ännu hårdare. Det kan hävdas att de, som har låtit gymnasiet ta fyra eller fem år, har jobbat ännu längre för samma mål. De har varit villiga att ta studielån. De är målmedvetna och ihärdiga. De vågar be om en andra chans. Är inte de också värda en belöning?

Men det är inte så det funkar. En högskoleutbildning är inget pris. Syftet med en plats vid universitetet kan inte vara att belöna någon för tidigare meriter. Syftet måste vara slutprodukten. Syftet med läkarutbildningen måste vara att få fram de bästa läkarna. Inte att belöna de som hade alla rätt i skolan. Det viktiga är vad som händer efter högskolan, inte före.

Betygen fungerar i bästa fall som en fingervisning om vilka som har vad det krävs för att genomföra utbildningen och bli framgångsrika i sin yrkesroll. Ingen kan övertyga mig om att det spelar någon roll hur eller när de uppnåtts.

Så jag är emot förslaget, inte för att någon förtjänar en utbildningsplats utan för att alla förtjänar en andra chans.