Det är slut mellan den här vintern och mig.

Vi hade det fint ihop, du och jag.

Du lyste upp hela världen och gjorde den ljus och vacker.

Vi hade många fina skidturer och mysiga promenader.

Vi stirrade på stjärnorna tillsammans och dansade i mörkret.

Det gjorde inget att du inte lät mig ha de kläder jag ville.

När alla andra klagade på dig stod jag troget vid din sida.

Vi myste under filtar vid värmeljus.

Jag älskade att vakna på morgonen med dig utanför mitt fönster.

Jag brydde mig inte om att du förfrös mina fingrar och nöp mig i kinderna.

Det gjorde inget att du förstörde min frisyr.

Jag försvarade dig när du hindrade mina vänner att komma till jobbet.

Jag hittade på ursäkter när du förstörde tåg och cyklar.

Jag skrev blogginlägg till din ära.

Vi hade det fint ihop, du och jag.

Men nu är det slut.

Det är inte jag. Det är du.

Det är slut mellan dig och mig.

Nu vill jag ha vår och sol och tunna sjalar. Jag vill cykla utan vantar och sen vill jag stiga upp en morgon och lukta på sommarsolen och bada i vågorna.