...and you're tall which is reassuring.

En gång var jag riktigt liten och det var när jag föddes. Nuförtiden är nästan alltid lång. Ibland är jag av medellängd, som i fredagens gasque-sällskap. Andrea var kort och tvingades konversera med A och Js urringningar. På rödakorsetverksamheten är jag kort och det fast vi nästan bara är tjejer. I fjällen var också jag kort. Karro och jag hade satt oss bakom Kattungen och hon lade ledigt upp fötterna på bänken framför, jag skulle göra samma sak och mina fötter damp förvånat ned i golvet igen, de nådde inte fram.

176 centimeter är jag. Det är inte så långt att människor känner sig manade att kommentera min reslighet. Jag undrar var den gränsen går. Karro får ibland kommentarer på ämnet. ”Om du inte var så lång hade vi festat natten lång” halvrimmade en dörrvakt till henne helgen.

När blir en kvinna så kort att det är ett samtalsämne? ”Ursäkta, jag trodde att du var ett barn” fick min 151 centimeter långa väninna höra när hon skulle köpa mjukglass. Ninni Schulman, vars blogg jag följer, är ännu kortare och har skrivit om hur det är i en krönika i expressen, ni kan läsa här.

Visst är det märkligt att folk tycker det är OK att kommentera okända människors längd eller korthet? Som om de inte var precis så långa varje dag och är väl medvetna om det själva. För att inte tala om när storleken blir en del av namnet. På min grundskola fanns både "Lång-Maggan" och "Per 202". Senare i livet har jag träffat både "Lilla-Anna" och "Stor-Anna". Dock ingen "Långa Farbrorn".

I min eviga favoritserie ”Vita Huset” spelar Allison Janney CJ Cregg. I sjätte säsongen introduceras Kristin Chenoweth som Annabeth Schott. Längdskillnaden mellan de båda skådespelerskorna är markant och detta får också tittarna skratta åt i en scen, jag har letat detta klipp på youtube i 45 minuter men hittar det inte. Ni få nöja er med en stillbild.

Sen finns det också en underbar replik i samma serie, det är i säsong sex avsnitt fyra, CJ säger till nästan lika långa Margret:

"You're an odd woman and I've never quite understood you. But you are extremely capable and you run this office like a Swiss watch --- and you're tall which is reassuring. “

För det var i vår ungdoms fagraste vår...

   

... vi drack varandra till och vi sade...

      

Sen gick vi hem, då var det kallt och inte alls lika roligt längre.

Godnatt.

Födelsedagspresent

Gabbis 28 år + Andrea 22 år = 50årskalas! 

Min rara vän Andrea har ett stort intresse. Bröllop. Helst sitt eget. Min söta vän Emelie har ett stort intresse. Bröllop. Helst sitt eget. När mina båda söta och rara vänner träffas pratar de om bröllop. Sina. Väldigt mycket. Då dör Gabbis och jag lite långsamt inuti och försöker locka med andra samtalsämnen. Det går dåligt. Jättedåligt.

Nu har den rara Andrea fyllt år, 22. Av någon outgrundlig anledning bestämde jag mig för att uppmuntra galenskapen och ge henne en bröllops-mapp.  Jag har pysslat och knepat och knåpat lite och nu har hon fått en vit mapp vari hon kan samla inspiration till sitt bröllop. Andrea blev glad. Andreas sambo blev lite mindre glad. ” Det hjälper inte att springa”, sa han, ”hon hinner alltid ikapp mig”. På gotländska sa han det.

Gabbis fick en Jesusväska. Hon verkar glad hon med. Det är roligt att fixa presenter till vänner med så specifika intressen.

Vi firade födelsedagsbarnen i Gabbis rum, som tur var hade alla studenterna i korridoren på hennes kristna studenthem åkt på påsklov. Fast man får dricka vin. Det är pojkar på rummet som är förbjudna.

Och då sa jag till Kefas, J-bap liksom!

Avslutade dagen hos Andrea, med "systrarna". Mycket hemligt. Grunder till stora teologiska forskningsgärningar kan ha lagts ikväll. Många politiskt inkorrekta meningar har också yttrats liksom en lång radda profana betraktelser. 

Semlor!

Systrarna i XP tog en studiepaus och kom på semelkalas.

Nää....jag ska inte blogga vad vi pratade om. Nyponrosor och solrosor var det väl?

(foto 1&3 har Gabban tagit)