Fler saker jag gör istället för att sova.

Jag startar en reklamkampanj och tvingar en asiatisk skolflicka att rita av mig. Sen kom en konstnär och bad att få måla mitt porträtt. Det blir väldigt berömt.

Lek själv här.

Nämen, titta, det är ju mitt kök!

Jag har nyligen snubblat över en fenomenal inredningsblogg: Design*Sponge. Den uppdateras flera gånger per dag och nästan allt är kusligt charmigt. Men det här köket tar priset. Det måste ju vara jag som bor där. Det är ju mitt kök, fast i någon annans hem... Se så gammalt och skruttigt och underbart det ser ut! Och grönt. Det måste vara menat för mig.

Bilden har jag lånat från ovan nämnda blogg, fler bilder från det vackra hemmet kan ni se här.

Sportbåt!?

Lillebror vill bygga en båt. Eller så kan han köpa den här. Något för "Best of Blocket"?

Kviddevitt.

Yes. Jag har börjat med twitter. Jag med. Ville också ha en sån där häftig ruta vid sidan om bloggen. Ville ytterligare bevisa min existens i cyberrymden. 

Den som har flest followers när den dör vinner! Om man inte har 33% fler vänner på facebook förståss. Eller över 1000 unika bloggläsare om dan.

 

Barasåattnivet

Hur man dödar internet.

Ungefär en gång i kvarten klickar jag in på min mejl. Uppdaterar. Tvivlar på att sidan funkar och stänger ned, startar om och väntar. Så där håller jag på. Jag väntar nämligen på ett meddelande. Tyvärr tog mitt nervösa klickande död på internet under kvällen. Det blev väl less på mina ständiga förfråganden. Strejkade.

Möjligtvis strulade något hos ComHem också. Möjligtvis.

Mejlet? Det har fortfarande inte kommit.

Men jag ska kolla nu. Igen.

Ett spel i tiden.

Skapa din egen pandemi. Lillebror tipsar.

Ett aprilprojekt, del I

Lisa internetdejtar.

Ooo, ni misstänksamma människor. Det är alldelens sant. Inget aprilskämt.

Egentligen är jag skeptisk. Vad är det för patetiska, desperata människor som håller på med internetdejting egentligen? Inte vill väl jag dejta någon som är så totalt socialt inkompetent att han måste söka tjejer via nätets dejtingsidor. Inte vill jag vara en sån patetisk person som letar kärleken på internet. Inte vill jag dejta någon som dejtar patetiska personer som internetdejtar. Ja, ni fattar. Som Groucho Marx sa:

"I don't care to belong to a club that accepts people like me as members."

Iallafall. Jag har idag skapat mig en profil på två välkända dejtingsajter, nämligen match.com och mötesplatsen.se. Troligtvis blir det någon sajt till, jag återkommer angående detta. Jag kommer att hålla på med detta under april månad och lämna en rapport på bloggen varje dag om hur det går. Jag är som sagt var oerhört skeptisk, men det känns lite spännande också.

Redan nu har jag några funderingar kring det här med ett framgångsrikt internetdejtande.

För det första, vad ska man skriva i sin presentation? Vissa verkar gå på strategin att avslöja allt från början…

”Jag är en 50 årig kvinna med kronisk värk. Annars är jag ganska vanlig och mitt utseende duger. Jag har många misslyckade förhållanden bakom mig och tre stökiga halvtidsbarn.”

…medan andra skriver kaxigt och skrytsamt. Vilken väg ska man välja? Det är ju dumt att måla upp en bild som inte stämmer men rätt tråkigt att avslöja brister redan i första meningen.

För det andra, det kostar pengar. Ganska mycket pengar också, mellan 150 – 250 kronor i månaden. Min vän M som internetdejtat en del (med varierande resultat) säger att betalsidorna är bäst då oseriösa människor försvinner så fort de måste betala. Än har jag inte betalat något och har då bara tillgång till grundläggande funktioner. Hur mycket tycker ni det är rimligt att lägga ut på nätdejting? Och kom nu inte och säg att det kostar lika mycket att gå på krogen för där får man iallafall musik och drink och dans.

Slutligen, hur specifik ska man vara när man fyller i vad man söker? Att skriva: alla i alla åldrar med alla intressen och inkomster känns ju rätt meningslöst men också att specificera vilket yrke min dejt ska ha. Ska han jobba med media eller juridik? På myndighet eller eget företag?

Kom gärna med förslag och synpunkter! 

Jämt

Hur många gånger per dag är du inne på internet? frågade SIFO-personen.

Hur många gånger? En. En lång gång.

Hockey*

Jag kan inget om Hockey. Eller jo, jag vet att man åker skridskor och har skydd och skjuter en puck in i ett ganska litet mål. Målet är litet iallafall om man jämför med bandymål. Och fotbollsmål. En gång lärde jag mig att allsvenskan var bäst i en sport och elitserien var bäst i en annan. En av sporterna var hockey och i en av serierna är Skellefteå AIK. Hockey alltså. Herrar. Först var dom inte med och sen blev dom med och då vart skellefteborna galna. Mina släktingar med.

Men, säger jag, ni har ju redan sett Hockey en gång idag!?

Jo, säger dom, men man kan se Hockey flera gånger på en dag.

Då går jag och ser på ”Vita huset” i datorn för femtielfte gången. (ser du på "Vita huset" igen, säger dom…)

En av mina fågelkusiner skriver saker om Hockey på nätet. Tyvärr fattar jag ju inte vad det handlar om heller.  Länk till N-P:s Hockeykrönika på viasatsport.se . Det är lite tråkigt, de lyser nämligen med sin frånvaro på internet annars den där familjen tycker jag.

På bilden ser ni lillebror, något säger mig att han kollar på Hockey.

*ett inlägg på begäran från pappan.

Man kan söka på allt!

”Händer allting på bloggen nu?” frågade Fia.

Man var tvungen att fråga. ”Får vi gå på internet” det kostade pengar, man fick vänta till efter sex. Koppla ned ifall någon ville ringa.  Allra första gången var hos familjen D. ”Vi kan söka på vad du vill, Lisa. Man kan söka på allt.” Karro hjälpte mig. Vi sökte på ”kanin”. Jag var besviken. Det var som att titta i en bok. Fast fulare. Och bilderna syntes inte förrän efter en lång stund. Vissa syntes inte alls. ”Dom funkar nog inte”, sa Karro. Vi läste lite om kaniner, sen gick vi ner. Vuxningarna räknade hur mycket det hade kostat. Kanske var det före sex. Jag vågade inte säga att det var tråkigt.