För ett par timmar sedan anlände jag med tåg till Uppsala. Jag hoppade stressat ur vagnen med all min packning och trodde genast att jag hamnat fel. Jag befann mig på vad som verkade vara en milslång eller iallafall gigantisk perrong. Det såg flashigt och storstadsaktigt ut, inte alls så där pittoreskt som det brukar vara i Uppsala. Jag kände mig förlorad. Vad hade hänt med min stad under julhelgen? Skulle något någonsin vara sig likt igen? Jag insöp den kalla vinterluften och samlade mod. Det var svinkallt. Så började jag varsamt gå åt ena hållet. Dagar flöt förbi. Kanske sommaren kom och gick. Det värkte i min kropp, det dyra artificiella ljuset tärde på mina nerver och gnagde sig in i min själ. Jag förlorade mig själv för några ögonblick.
Så, efter en tid dök äntligen det välbekanta stationshuset upp vid horisonten.
Lyckan var total, jag dansade i extas, men så kom oron:
Hur jäkla stort ska det bli, det här nya "Resecentrum"!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar