Som alla andra har jag läst Sverigedemokraternas Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet. Jag tänker inte kritisera den här, det har andra redan gjort. Jag kan bara nämna att jag på intet sätt delar Åkessons uppfattning om vad mångkultur är eller vad mångkulturförespråkare anser. Sen delar vi nog inga andra åsikter heller. Men det var som sagt inte det jag skulle skriva om.
Jag tyckte artikeln var väldigt obehaglig.
Jag har nämligen hört allt en gång förut. Vartenda argument, alla åsikter. I samma ordning. På samma sätt. Från en person inte så långt bort från mig. Från en som jag framtill att vi hade den här diskussionen respekterade. Från en med ett viktigt jobb och många kontakter. Från någon som inte ser ut som en nynazist, från någon som är trevlig, intelligent, välanpassad och duktig. En förebild. En som lyckats.
Han uttryckte de här åsikterna och jag tänkte: "Du är ju helt knäpp. Hur kan du ha ditt jobb? Hur kan du verka så smart och egentligen vara tokig? Varför har du hittat på och missförstått de här sakerna?" En galenpanna tyckte jag. Men ingen att vara rädd för. Någon som bara inte vet vad han talar om. Någon som nog ändå inte har alla chips i påsen. En diskussion jag försökte komma ur för att den var så bisarr. Och för att jag ju gillade människan och inte ville höra mer.
Men alla de här galenskaperna han sa var alltså ingen slump. Han var alltså inte bara dum och dåligt påläst. Jag borde ha kunnat räkna ut det. Men jag antar att jag hellre har en dåre än en nazist i mitt vardagsrum.
En Sverigedemokrat är skrattretande, också i Aftonbladet. Men det finns inte bara en. Och dom finns inte bara i Aftonbladet. Men det syns inte på utsidan. Och dom skriker inte "Sieg Heil". Dom är smartare än så. Tyvärr.
6 kommentarer:
Men kommunister i Sveriges riksdag , det funkar varenda dag året runt!
Hej Sivan. Jag tror ju aldrig att du kommer att återkomma till min blogg. Och därför aldrig kommer att läsa detta. Lika bra är det. Du är faktiskt inte särskilt välkommen. Alltid när jag länkar till aktuella artiklar får jag sådana här kommentarer. Eller, för det mesta får jag taskiga oväsentliga kommentarer från människor som vill...ja jag vet inte vad de vill. Vad vill ni? Är kommentarerna direkt otrevliga tar jag bort dem, det är min blogg och jag som bestämmer.
Sivan, du är väldigt välkommen att ha andra åsikter än mig. Varsegod. Du kan få uttrycka dem här i mitt kommentarsfält också. Men snälla, försök komma med något mer konstruktivt nästa gång. Något som faktiskt inbjuder till diskussion.
Förövrigt har jag kollat på dina bloggförsök. Av vad jag kan bedömma där har jag faktiskt ingen önskan att diskutera något med dig. Du verkar förakta allt och alla så vi kan ju bara komma överens om att du föraktar mig med. Vi kommer ändå aldrig kunna komma överens om något annat. Så ja. Håll dig borta.Good bye!
Jag tycker det är årets ironiska höjdpunkt att Sverigedemokraterna kallar islam för det största hotet sen andra världskriget. Jag menar liksom, andra världskriget, nazister, et c... Hotet är detsamma då som nu.
Det har du rätt i Anna! Man kan ju också notera att SD faktiskt inte specifierade vad det var som var så hotfullt under andra världskriget...
Precis. Var det nazisterna, eller var det *gasp* ju-ju-judarna? Beware of the bear Jew, damn you. XD Måste skriva till SD och fråga.
Och London är inte förrän i morgon, dessvärre.
Och eftersom jag nu slagit in på en ny karriär som bloggspammare kan jag ju passa på att kommentar-lura på frågan om det nu var judarna som var problemet sist, om Jimmie Åkesson tyckte att det var en lämplig "final solution" som begagnades då - och i såna fall om han nu hoppas på en liknande lösning för att slippa hotet från Islam.
Skicka en kommentar