Det året jag bodde i England hade jag min cd-walkman i översta facket på min haglöfsryggsäck tillsammans med så många cd-skivor som det bara var möjligt. Fodralen blev repiga och sprack. Skivorna började haka upp sig. En vass kant skar sönder väskan. Men det gick bra. Så länga man inte gick för hastigt upp på en trottoar eller sprang, då räckte inte minnet och musiken tystnade.
Min batterikonsumtion det året har nog ett eget kapitel i någon miljöbovsbok någonstans.
När jag inte kunde sova på nätterna låg jag med musiken i sängen, med volymen uppvriden så att jag inte behövde höra alla flygplan som flög nära, nära på sin väg till Manchester Airport. Irakkriget hade just börjat och grannarna hade fyllt ett förråd med "botteled water" för terroristerna skulle förgifta dricksvattnet. Om dom inte kraschade på oss först förståss.
Idag köpte jag äntligen en ny mobiltelefon och har spenderat kvällen med att lägga in över 500 låtar. Många fler än som någonsin rymdes i översta facket.
Jag fattar att ni har evighetsmaskiner som rymmer världens samlade musikproduktion utan att ens anstränga sig. Men jag är glad för så lite. Den rymmer en massa musik och den är blå och man kan svara på första försöket.
4 kommentarer:
Vi vill sen en bild av inköpet!
http://erazer007.files.wordpress.com/2008/07/w595-front-open-active-blue.jpg det är en sån. Man kan skjuta ihop den.
Men kära Lisa! Säg inte att du gav mer än 300:- för den mobilen? :P Jag kan trixa fram en åt dig om du är villig att välja Telenor som operatör ;)
Telia is the shit, Isak, så jag betalade mer än 300 kronor.
Skicka en kommentar