Jag har varit borta varje dag, hela dagarna sedan i måndags. Detta betyder mycket disk (hur nu det går till när jag aldrig är hemma) och två grymt sällskapssjuka marsvin. I vanliga fall står Ziggy på min fot när jag är i köket. Nyss bröt han sig in vardagsrummet där jag sitter och skriver, ställde sig på min fot och bet i byxbenet. Nu sitter han i knät, slickar på mina fingrar och berättar om veckan som varit. Han har hemskt mycket att säga. Ni som träffat Herr Z. Stardust vet vilken pratkvarn han kan vara.
Lite kli under hakan. Nu måste jag väl vara förlåten?
Sekunden senare kissade han på mina nya byxor. Vilken skurk! Nu är vi kvitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar