Det är inte särskrivningar, inte användandet av "dom" eller ett överdrivet refererande till "man". Det är skillnaden mellan deras(hans/hennes) och sina(sin) och när människor inte vet den. Det är det som får språkpolisen inom mig att kasta sig på golvet och gråta. Tårarna sprutar.
Kära jobbdagbok (46)
5 år sedan
2 kommentarer:
Markattan håller med, de borde kunna svenska, de som skriver för oss andra. Särskilt som det klagas från journalisthåll på bloggar med hiskeligt språk. Vi borde dra ut med språkbatongen i högsta hugg.
Markattan
Nej. Särskrivningar är det värsta som finns. Mår faktiskt lite illa varje gång jag ser en.
Skicka en kommentar