lördag 18 april 2009

Språkpolisen gråter.

Det är inte särskrivningar, inte användandet av "dom" eller ett överdrivet refererande till "man". Det är skillnaden mellan deras(hans/hennes) och sina(sin) och när människor inte vet den. Det är det som får språkpolisen inom mig att kasta sig på golvet och gråta. Tårarna sprutar.

 Just i den här artikeln skulle det ha stått ”sina”. Sina.

 ”Vi välkomnar kvinnor med sina makar…”

 Man blir ju gråt färdig av att dom inte kan få det rätt ens i DN.

2 kommentarer:

Markattan sa...

Markattan håller med, de borde kunna svenska, de som skriver för oss andra. Särskilt som det klagas från journalisthåll på bloggar med hiskeligt språk. Vi borde dra ut med språkbatongen i högsta hugg.

Markattan

lillebror sa...

Nej. Särskrivningar är det värsta som finns. Mår faktiskt lite illa varje gång jag ser en.