Internetdejting. Lägesrapport 19.

När jag skrev det här inlägget sa min mamma att jag skulle skärpa mig, hon vill nämligen ha mig bortgift. Karro tyckte inte att det behövdes, ”det finns nog många nördar som är intresserade” gissade hon.

Nu har jag hittat en sån nörd. Eller rättare sagt han har hittat mig, på mötesplatsen. Jag tror förresten inte att han är en nörd, men han beskrev sig själv så. Som en nörd med social kompetens. Det verkar på papperet ganska lovande. Innan jag berättar mer om honom ska jag berätta om ett samtal jag hade i höstas med teologikompisen A.

Vi kom nämligen fram till att det vore bra att gifta sig med en sekulär jude. De verkar nämligen ha så många trevliga högtider, speciellt på hösten. Och om han inte är religiös behöver man inte oroa sig så för religiösa konflikter eller konservativa värderingar. Man kan med andra ord plocka russinen ur kakan, eller som jag brukar göra: ur müslin. Det hela är naturligtvis ett väldigt politiskt inkorrekt resonemang och jag kan säga att samtalet blev allt mer farsartat så det är bäst att jag avslutar min redogörelse här.

Den här killen är en agnostisk judisk nörd med social kompetens, inte helt fel kanske? Vi har pratat lite på msn. Han flörtar mycket, kaxar. Han är för ung och för självsäker för mig, egentligen.

Hatt-killen är för gammal och för självsäker. Men jag ringde. Och jag hade en lista med saker jag kunde fråga, fast det skulle jag aldrig erkänna för dig, Bloggen. Jag behövde inte listan, han var lätt att prata med och faktiskt mycket mera ödmjuk än jag trodde. Fin dialekt hade han också. Det ska bli riktigt kul att träffa honom på lördag, vi ska ses klockan sex på medborgarplatsen. Han säger att han tänker ha en röd ros i knapphålet men det är nog tyvärr bara skoj. Men visst vore det romantiskt?