Ett aprilprojekt, del III: känsla

Dom säger att de första fem – tio är övning. Eller de första tio – tjugo. Fem kan jag gå med på, kanske sju, men tio – tjugo? Jag kommer att vara desillusionerad och utmattad i sånt fall. Är alla dejterna lika katastrofala som den första tror jag att jag skaffar ett gäng katter och ger upp män helt och hållet. Helt säkert.

Jag har fått mycket positiv respons på det här med dejtningen från bloggläsare. ”Du är ju singlarnas hopp” har jag fått höra. Själv tycker jag att det är lite konstigt att bloggen plötsligt blivit en dejtingblogg och att mitt liv plötsligt blivit ett dejtingliv. Jag brukade ju inte syssla mycket med sånt förut.

Och visst är det roligt. Det är spännande att klicka in på sidan och spana efter meddelanden. Jag blir glad över också de förfabricerade komplimangerna folk skickar till mig. De enda meddelande som inte är roliga är från sådana jag har tackat nej till en gång eller när jag, som just nu, blir ”mejlbombad” av någon som ligger utanför mitt sökområde. Som tur är finns det en block-funktion på sajten.

Men det är svårt. Klurigt att avgöra vilka som är interssanta och inte utifrån en profiltext och meddelanden. Jag går ganska mycket på känsla och tänker att verkar de tråkiga i breven så är de nog det i verkligheten också. Så gjorde jag inte i början, då höll jag mig till fakta. Rätt intressen. Rätt ålder. Fel längd, fel stad. Hoppas detta funkar bättre.