Då var jag hemma igen. Stockholm var kallt och blåsigt och fullt med folk. Jag promenerade till Medborgarplatsen och ställde mig att vänta vid tunnelbaneuppgången. Han kom inte. Jag stirrade på alla mörkhåriga killar. Så ringde jag och frågade om vi inte skulle ses nu. Det skulle vi, sa han, och han stod minsann där vi bestämt träff. Det var jag som gått till fel uppgång. Slutligen hittade vi varandra och gick till en bar i närheten.
Han hade hatt. Brunt hår, bruna ögon, jeans och skjorta. Glasögon och vinterjacka. Det var som sagt kallt och blåsigt.
Jag tycker inte längre att han är för gammal eller för självsäker. Han var charmig och fantasifull, vi skrattade, skojade och hade trevligt. Det var dock inte så mycket mer än skoj och trevligheter, vi kom aldrig in på något seriöst och aldrig något verkligt personligt. Kanske kan man inte förvänta sig det på en första dejt på en livlig bar.
Det var en bra träff. Så bra att jag hoppas på att träffa honom igen men inte så bra att jag tänker ställa in min dejt med Österrikaren på tisdag.
2 kommentarer:
Hur var det med rosen?
Så du någonting av TPB-demonstrationen?
Ingen ros, ingen demonstration. Den var redan slut anar jag.
Skicka en kommentar