Jag har samlat mig lite nu. Ni ska naturligtvis få en redogörelse av dejten.
Jag var försenad. Fyra minuter ungefär. Han var ganska uppjagad över detta och sa att han inte trodde jag skulle komma. Då önskade jag att han hade haft rätt.
Han var nervös. Skruvade på sig hela tiden. Pratade om sina saker. När jag sa något tystande han en stund och fortsatte sedan på samma tråd. Samtalet var tråkigt, han var tråkig. Nedlåtande. Det enda han skrattade åt var andra människors olycka. Ingen ironi, ingen medkänsla och ingen charm.
Gabbis som skulle vara min livlina och rädda mig genom ett telefonsamtal om de behövdes hade blivit bortbjuden på middag och stängt av mobilen. Till slut sa jag att jag var tvungen att gå. Han följde mig till cykeln. Pratade om att vi skulle ses igen. Tydligen uppfattade han inte alls den tryckta stämningen. När jag kom hem hade han skickat ett mejl och tackat för en trevlig kväll. Det var den längsta kvällen jag varit med om.
3 kommentarer:
Ja, det var ju låååångfredag med, så nog blev det en lååååång fredagkväll för dig...
Typsikt att han inte visade upp sin galenskap direkt, så jag kunde rädda dig så som vi hade gjort upp, innan kl 18... :-S Stackare!
/Gab
Stackars Lisa.
Att det skulle sluta så här nu när du byggt upp det så mycket :)
Ja, men man får vara glad att det visade sig på första dejten. Nu slipper du lägga tid på honom och kan gå vidare i sökandet.
Ge inte upp!
Markattan
Skicka en kommentar