Tavelhängning.

På den äldsta fakulteten på det äldsta universitetet i Norra Europa hände det sig denna afton att tre pionjärer hyllades genom att deras porträtt hängdes upp på väggen och avtäcktes under pompa och ståt. Det skålades och bjöds på snittar, minglades och talades.

De tre tavlorna föreställde: den första kvinnan som någonsin tog en teologie kandidatexamen vid Uppsala Universitet; Emilia Fogelklou(1909) och den första kvinnan som tog en teologie doktorsexamen vid Uppsala Universitet, Bertha Millroth (1965) samt samma universitets första kvinnliga professor i ett teologiskt ämne, Ingun Montgomery (1978).

Den sistnämnde befann sig på plats för att avtäcka tavlorna och säga några väl valda ord. Tyvärr verkade orden inte vara särskilt genomtänkta. Naturligtvis måste inte alla ha samma åsikter men att beskriva jämställdhet och demokrati som ”konstiga” idéer i ett sammanhang som syftar till att just öka jämställdheten är inte helt lyckat. Jag upplevde att Ingun förminskade både sig själv, de andra två kvinnorna på väggen och alla i rummet. Hon hade minnsann aldrig kvoterats in någonstans utan alltid anställts för att hon var kompetent, till skillnad från kvinnorna som nu jobbar på teologen. Eller vad menade hon egentligen?  Efteråt kan jag bara hoppas att hon inte alls var medveten om att hon förväntades hålla tal. Men hur kan hon ha missat det?