Denna dagen ett liv: Kom, ketchup, så går vi!

tisdag 17 mars 2009

Kom, ketchup, så går vi!

Ikväll har Gabbis och jag varit i en proppfull domkyrka och hört Jonas Gardell prata om Jesus. G är nöjd, men så är hon mer förtjust i både Jesus och Jonas än många andra. Jag är också nöjd. Inte för att Jonas talade om saker jag inte förut hört eller tänkt, utan mest för att han sa bra saker. De viktigaste sakerna. För att vi, iallafall ikväll, är överens. Det är alltid skönt att lyssna på sådana som man håller med och extra skönt är det när 2000 andra också måste höra.

Jonas Gardell började prata om den historiske Jesus. Eller nej föresten, han började med den där otrevliga psalmen som jag skrev en hel C-uppsats för att (i brist på bättre ord) fördöma. Psalmbokens 47: ”Säg känner du det underbara namnet”.

Refrängen lyder:

Namnet framför andra namn är Jesus

ej skönare på jorden fanns.

Ty inget annat namn kan giva frälsning

intet annat namn än hans.*

Tillbaka till Jonas och den historiske Jesus. Som inte alls såg ut som på bilderna, inget långt vågigt ljusbrunt hår, inga blå ögon, troligtvis inga tänder heller. Jesus var fattig, sliten, outbildad och hade löjlig dialekt. Men han var snäll. Ibland låter Jonas Gardell som vilken predikant som helst när han talar om Jesus snällhet. Jag tänker bara på predikan när jag sist var i domkyrkan, då Tuulikki*’ konstaterade att Jesus inte var snäll. Sanningen är väl den att ingen vet hur den historiska Jesus var, inte ens evangelisterna. De hade aldrig träffat honom. De hade aldrig varit i Palestina, de levde inte samtidigt som Jesus, de talade inte hans språk.

En viktig poäng som Jonas Gardell har här tycker jag är att historier liknande dem som omger Jesus inte var ovanliga vid den tiden, i det sammanhanget. Alexander den store blev också till genom jungfrufödsel. Det sprang upp källor och skalv i jorden lite varstans där stora män gick fram.

Ändå tror Jonas att det finns någon sorts sanning i det som står i Bibeln. Det är ändå ur de texterna han dragit slutsatser om vad Jesus gjorde och vem han var. Jesus hjälper folk, inte för att de förtjänar det utan för att de behöver det. Jesus ber inte om omvändelse eller underkastelse, han kräver inte bot och bättring, ingen bön om förlåtelse. Ändå, tänker jag, sitter det en massa människor världen över och ber just om de här sakerna både för sin egen och för andras räkning.

Jesus sa: följ mig. Sen hörde jag inte mer vad Jonas sa om att Jesus sade så. Jesus sa inte: skriv en bok om mig och försök övertyga alla om att det som står där är sant. Jesus sa inte: skriv en bok om mig och fördöm alla människor utifrån hur ni tolkar det ni just skrivit. Jag vet inte om Jonas sa så, men så säger jag. Det är nog det enda Jesus-citat jag någonsin använder i diskussioner. Diskussionerna handlar om mission.

Det spelar ingen roll vilken religion man tillhör, eller om man tillhör någon alls. För Gud gör det inte det. Om Gud skulle gallra människor, sa Jonas Gardell i Uppsala Domkyrka ikväll, är Gud inte bättre än Hitler och Guds himmelska rike inte annorlunda än nazisternas tredje. Är Gud sån, då vill inte jag vara på Guds lag. Inte Jonas heller. (Och det var det jag ville ha fram i ovan nämnda C-uppsats.)

Jonas Gardell pratade om mycket annat också, han har uppenbarligen tänkt mycket på det där med Jesus. Han sa en massa viktiga och bra saker som inte ryms här. En del av dem har jag glömt, andra hörde jag inte och några spar jag till senare tillfällen. Han var liten och skallig och rolig, precis som på teve. Bland annat drog han den där vitsen om tomaterna som går över vägen. Den som slutar med ”kom ketchup så går vi”. Så säger Jesus menar Jonas. ”Du var visserligen en fin körsbärstomat tidigare men nu är du ketchup, det är också bra att ha. Ligg för allt i världen inte kvar mitt på vägen bara. Du blir överkörd igen!”