Det pågår en tjockisdebatt runt omkring mig. Folk blir som galna. De blandar ihop saker och överdriver och är elaka. Det är tokigt och ogenomtänkt. Jag råkar dock tycka att det här är en intressant debatt och vill därför utvidga den och hoppas att någon kan komma med något klokt.
Från min synvinkel finns det två startpunkter för den här diskussionen.
Det är dels
Julia Skott som bloggar om att vara tjock, jag gillar Julia Skott och som jag förstår henne vill hon frikoppla adjektivet "tjock" från andra, värdeladdade adjektiv så som "ful" och "ohälsosam".
Läs speciellt om det här. Julia har också startat bloggen
"kroppsbilder" där hon visar just bilder på olika kroppar. Så som jag förstår Julia Skott vill hon med projektet visa på mångfalden av kroppar som finns i världen (dock är där mest unga, vita kvinnor). Julia vill avdramatisera kroppar och siffror och vara en motvikt mot de väldigt likriktade kroppsbilderna som syns i media. Jag tycker det är ett fint initiativ.
Ett liknande projekt finns på flickr. Jag kan också nämna att de finns en hel del rena "tjockis-bloggar" också.
Tjockisbloggen,
Hälsa är mer än en siffra, the nostalchic och säkert många fler. Jag kan inte säga att jag har läst mycket på de här bloggarna och jag är inte heller särskilt förtjust i dem. Däremot gillar jag bilderna på
"the manfattanprojekt" .
Efter detta har
Malin Wollin skrivit om det här. Hon hävdar att samhället tassar runt övervikt idag och att det i alla överviktiga kvinnor finns en normalviktig kvinna som vill komma ut. Det här har andra bloggare, bland annat
Julia Skott reagerat på. Eller rättare sagt, Julia har blivit förbannad och
vill fisa Malin i ansiktet. Jag blir ofta fruktansvärt irriterad på Malin Wollin. Hon utgår alltid från att alla andra innerst inne är precis som hon och det är helt enkelt inte sant. Subjektivitet kallas det, Malin. Bland annat så tror Malin att ingen påverkas av supersmala modeller bara för att hon inte gör det. Malin tycker också att människor som är manodepressiva (förlåt det heter inte så längre) bara ska skärpa sig - för det skulle hon göra. Dock känner jag inget behov av att fisa Malin i ansiktet och tycker kanske inte att det är nödvändigt att Julia gör det heller. Men nog om Malin Wollin. Förresten,
Pezster har också skrivit om smala vs mulliga modeller, läs här.
Det finns alltså en hel massa trådar i den här debatten. Det här vara bara några och jag ska nu försöka säga min mening och skapa lite reda.
För det första. Den ena sidan överdriver ständigt den andra sidans argument. Här tycks det faktiskt främst vara "tjockis-sidan" som överdriver "mager-sidans" argument. Tyvärr. Alltså, ingen av de artiklar eller bloggar som jag hänvisar till hävdar att size-zero idealet är bra. Så när Julia Skott säger att det är farligare att vara underviktig än överviktig vill jag påpeka att ingen har rekommenderat att någon ska vara underviktig.Tillochmed Malin Wollin håller med om att tjejen i HM-reklamen var "för" smal. På samma sätt är det ju ingen på tjockis-sidan som vill få andra att bli tjocka. De vill bara att människor som redan är tjocka ska kunna köpa kläder/få bättre självförtroende/bli allmänt accepterade. Alla verkar skrika åt varandra över argument som ingen har. Vidare verkar ingen längre veta att det finns mellanting. Typ dom allra flesta människorna i ditt och mitt kvarter. Det finns en hel massa storlekar mellan 0 (-1?) och XXXL. Peztser skriver bland annat "XXL/mulliga modeller" som om det vore samma sak. Så kallade mulliga modeller drar storlek 42 vilket motsvarar stl L eller M beroende på vilken klädkedja du besöker. Enligt HM är stl 42 = M och XXL(2XL) = 52/54.
För det andra, reklamen och granskningsnämnden. Jag undrar om reklam verkligen kan förväntas vara moralisk. Är inte reklamens främsta syfte att få folk att köpa saker de inte behöver? Och kan inte det, i sig, anses omoraliskt? Med det sagt menar jag inte att jag gillar HM:s modell. Jag hade tyckt att hon var helt okej om HM var en kedja som inriktade sig på att sälja kläder till extremt smala människor (Herregud de måste ju också få känna sig vackra!). Men nu verkar de flesta av HM:s kläder säljas i stl 34-46 (med vissa undantag) och då vore det ju bra om modellerna har någon av de storlekarna. Det tror jag inte att den här tjejen har. På samma sätt måste förstås kedjor som säljer kläder till "stora" kvinnor ha modeller som passar i kläderna. Slutligen ser ingen anledning att tro att sk "mulliga modeller" alltså de i storlek 42 skulle ha sämre hälsa än de "vanliga" modellerna som (såvitt jag kan förstå) har storlek 30-32.
För det tredje. Malin Wollin hävdar att vi tassar kring överviktiga. Jag tror inte att Malin Wollin har sett på teve eller läst en tidning på de senaste tio åren någonsin. Det finns hela teveprogram som går ut på att göra överviktiga medvetna om sin vikt och sedan få dem att bli smala. Det finns miljoner bantningsbilder och bantningsreklamer i alla medier. Det finns böcker, tidningar, bloggar, forsknings projekt och mycket mycket annat vars enda syfte är att få överviktiga att gå ned i vikt (och tjäna pengar på det). Samhället tassar inte kring överviktiga.
För det fjärde. Having said all this så är jag inte en av dem som hävdar att fetma är ofarligt. Uppenbarligen dör folk av både över- och undervikt varje dag. Utan att ha någon sorts medicinsk kunskap tror jag dock att det största problemet inte sitter i vikten utan i bristen på fysisk aktivitet. Säkert är övervikten ett symptom på en massa saker, men jag tror sällan att det är grundproblemet. Men det är en helt annan debatt. Tyvärr blir allt ihopblandat hela tiden. Jag tycker att välbefinnande bör vara beviset på god hälsa, inte vikt. Naturligtvis är det dåligt att vara så tjock att man har svårt att röra sig. Det är ju himla opraktiskt om inte annat. Men varken Julia Skott eller de "mulliga modellerna" har några mobilitetsproblem. Min poäng är alltså samma som Julia Skotts, övervikt betyder inte automatiskt dålig hälsa på samma sätt som "normal"vikt inte automatiskt betyder god hälsa.
För det femte, även om övervikt skulle vara just jättefarligt och enormt ohälsosamt så avhjälps ju inte problemet genom att de som är överviktiga mår dåligt och skäms över sig själva. De som är tjocka blir inte smalare för att de inte får synas i media eller för att de inte finns kläder som passar. Tjockisar blir inte smalisar för att man mobbar dem. Och även om de blev det så betyder inte de att de automatiskt blir välmående smalisar.
För det sjätte, jag ser ingen alls anledning till att tjocka människor inte får betraktas som snygga. Observera att jag inte menar att "tjockhet" i sig ska betyda snygghet. Jag menar bara att tjockhet kan vara irrelevant för själva skönhetsbedömningen. Bara för att någon som är tjock bedöms som snygg betyder inte det automatiskt att alla som är smala plötsligt blir fula. Det verkar dock bla
Karim Jebari verkar tro. Alltså, allt det här med "Big is beautiful" och hela karusellen, det går inte ut på att smala människor ska känna sig fula. Faktiskt inte. Det går ut på att bredda normen. Och jag är för allt det. Jag tycker att det finns tjocka snyggisar. Och smala. Och mörka och ljusa och korta och långa. Och att det är precis så det borde vara.
Avslutningsvis har jag funderat en del över vad det innebär när folk säger sig vara "naturligt smala". Vad betyder det egentligen?
requiempuoruncon skriver här om det som hon kallar "det förbjudna idealet". Vad innebär det att vara naturlig smal? Är saker automatiskt hälsosamma för att de är naturliga? Är det som är naturligt automatiskt bra? Är det bättre att vara smal och äta vad som helst än att vara smal och tänka på vad man stoppar i sig? Varför? Finns det människor som är onaturligt smala? Finns det naturligt smala människor som blir ontaurligt tjocka? Om ni har orkat läsa så här långt och har något att säga om "naturligt smal", snälla gör det. Jag förstår inte konceptet.
Och naturligtvis jag tycker absolut att det är lika taskigt att peta på smala människors smalhet som på tjocka människors tjockhet. Men det säger väl sig självt?
Over and out.
