fredag 20 mars 2009

Till Vansinne på en bortglömd tesked


Diskning är den värsta hushållssysslan tycker jag.

Lite extra jobbigt att diska hos mig är det för att varmvattnet aldrig är nog varmt och jag måste koka ett par liter i vattenkokaren för att få rätt temperatur. Jag vill ha hett diskvatten. Så varmt att man måste vänta en stund innan det är möjligt att stoppa ned händerna. Då hinner matresterna blottna upp lite också.

När jag var au pair i England hade pappan i familjen bestämt att disk inte fick ligga i blöt. Det var äckligt tyckte han. Han hade också bestämt att skålarna inte fick diskas i diskmaskinen. De gick sönder så lätt där, ansåg han. Till saken hörde också att det åts havregrynsgröt till frukost, ur nämnda skålar. Jag var borta de flesta förmiddagar. Frukostdisken diskades alltså inte förrän vid lunchtid. Då hade gröten förvandlats till cement. Först lade jag skålarna i blöt, sen diskade jag dem i diskmaskinen. Det visste inte Simon. Han frågade ibland om jag körde dem i maskinen. No, hardly ever, svarade jag.

I en inredningstidning såg jag en gång en familj som hade två diskmaskiner. På så sätt behövde de aldrig städa ur. De flyttade bara disken från en maskin till en annan. Tallrikarna stod aldrig i skåpen.

Olle och Fia har ingen diskmaskin. De har varsin disk-vecka. Det verkar vara en bra idé tycker jag, jag har bara inte hittat någon som vill dela disk med mig. De har för mycket köksgeråd också. Jag diskar när skålarna tar slut. Eller pannorna. Jag har fyra skålar och två pannor så det blir ungefär varannan dag. Hemma hos Fia och Olle tar sakerna aldrig slut. Bara utrymmet på diskbänken.

Fia tycker matlådor och skärbrädor är värst att diska.

Olle tycker bestick. Jag håller med. Eller möjligtvis te-klämmor. Jag glömmer tömma dem och plötsligt förvandlas diskvattnet till löddrigt, spett te.

Vad säger ni?

Jag drar ut diskproppen. Vattnet sjunker snabbt. På botten i den blanka diskhon ligger en bortglömd tesked. Varje gång.

Det är mycket möjligt att det är detta som kommer att driva mig över gränsen. Till Vansinne. På en tesked.

4 kommentarer:

Isak sa...

Jag brukar dela upp diskandet på mitt alterego och mig. Han brukar inte vilja diska så mycket och inte jag heller för den delen.

Men ibland så bestämmer någon av oss för att disken nog behöver diskas och så blir det av.

Anonym sa...

Hehe jag har diskat idag Lisa och nu finns det massa plats igen =)

Anonym sa...

Jag vet vem som ska diska i Hemavan

Lisa sa...

Jag diskar så gärna i Hemavan, då kanske du kan diska i Tärna?