En favoritbild, del 2.

Undra vad hon ska göra idag?

konstnären heter Edward Hopper.

Tänk om det gick så här fort i verkligheten.

Mattias med sitt blida skägg, lockar barn till solskensvägg.

Tö på Mattiasdagen bådar om en tidig vår, men jag börjar ana att det skeppet har seglat.

Februarimusik.

Februarilistan.

Force majeure.

Alltså. Erkänn. Det är lite spännande med den här vintern ändå. Lite dramatiskt. Lite roligt att beklaga sig över snön på facebook. Lite kittlande att läsa om "snökaoset och kylan".

30 ton is på ett tåg. Det är coolt.

Mycket roligare löpsedlar än de om "tv-kändisar" och "hollywood-fruar". Inte lika läskigt som svininfluensan eller lika tragiskt som terrorattentat och mord. För att inte tala om klimathot. Det är trevligare med rekordkyla än smältande polarisar och drunknade isbjörnar.

Det är lite lagom smaskigt. Lite lagom skrämmande.

Tågen är inställda och skolorna stängda. Folk kommer försent till jobbet. Jag förstår att de är arga. Skyller lite på SJ. Och banverket. Och staten. Det är trevligt med kaos när man vet vems felet är. Vem man ska vara arg på och skälla ut i debatt.

Och att det i slutändan ändå är vädrets fel. Och att det snart är vår. Det är fint.

Det är lite grann som dr House - hur kritiskt läget än verkar vara vet man att sjuklingarna botas innan timmen är slut.

Senast någon gång i början av april.

Om fördomar och varför de så ofta blir bekräftade.

"Men det som är så tråkigt med fördomar, det är ju att de så ofta blir bekräftade."

Fördomar blir ofta bekräftade. Det ligger i deras natur. Bekräftade är nämligen det enda de kan bli.

Låt mig förklara.

Till att börja med. Vad är en fördom? Jo, ett förutfattat antagande om en person som är baseras på stereotypa uppfattningar om den grupp som personen tillhör. Tillexempel; bögar är feminina och irländare är rödhåriga.

Vi tar den om att bögar är feminina. Med dropphand och ljus röst. Det stämmer ju uppenbarligen. Man ser dem ju på teve. Och på stan. Kanske en kollega och en syssling, grannen och den där ytligt bekanta. Ständigt bekräftas fördomarna, de kan inte annat. För de gruppmedlemmar som inte lever upp till stereotypen känner vi inte igen som en medlem av just den gruppen.

En till. Nu kommer du att förstå precis vad jag menar. "Alla muslimska kvinnor har slöja". Alltså, stereotypen bevisas varje gång du ser en kvinna i slöja. Men varje gång du ser en kvinna utan slöja händer inget. Det enda du vet då är att du såg en kvinna. Du har ingen aning om vilken religion, om någon, som hon praktiserar.

Alltså, det enda sättet att känna igen en främling som medlem i en minoritetsgrupp är genom stereotyper. Lever de inte upp till stereotypen känner vi inte igen dem.

De som inte bekräftar fördomarna är osynliga.

Sen finns det naturligtvis många andra dimensioner av fördomar och stereotyper. Men det sparar vi till en annan gång.

Vissa har barn, jag har Gabban...

...att leka i snön med och ta gulliga bilder på i snöhögar och vid rosa slott.

Puss.

Trettio.

Vi har firat Fias födelsedag. Med ost och salami och skinka och vin och öl och likör. Lax för mig. Och världens största tårta. Och världens största leenden.

Dagen efter imorgon.

Det snöade en del här igår

Husesyn.

Bloggen Dos Family visar alltid otroligt vackra bilder av riktiga människors hem men den här gången är det något alldeles extra. Det besökta huset har de hittat via en fastighetsbyrå. Huset ska säljas och är som det står i annonsen: i stort sett i originalskick. Från 1970. Ni måste klicka dit och kolla in tapeterna!

Jag rodnar än in i mitten och ut igen bara jag tänker på det.

Jag har fått två så fina komplimanger på den senaste tiden. Jag har tillochmed blivit lite mallig över de här komplimangerna, så mallig att jag måste berätta om dem här på bloggen.

Det var först A i hemligaste klubben K som sa att jag slog henne som någon med starka principer. Huvvaligen så fint. Så allvarsamt och fint och viktigt att vara någon med starka principer. På ett smått kluvet sätt ser jag plötsligt upp till mig själv.

Sen var det Moses som angående min nya hårfärg (ljusare) sa:

Det är fint. Det är nog den finaste färgen.

Åhå!

Tack.

Och om ni sa det här bara för att vara snälla, håll för Guds skull tyst om det!

Clara Lindsjö, sockerdricka, twitter-musik och Mönsterås.

Jag brukade få en pop-up i Mönsterås,

men fick inte äta den i bilen utan var tvungen att stå utanför.

- Moses

Så jag och tre fina men fredagströtta killar begav oss till ett café på Kungsgatan för att lyssna på musik. Postmodernist-Fredrik hade tipsat. Vi fikade - det var en nyktert evenemang - och killarna klämde lite kärleksfullt på varandras muskler. Moses köpte rättvisemärkt cola. Coladrickarna tog då en paus från kärleksbetygelserna och bedömde colan. Den smakade tydligen som igloo, ni vet isglassen som man liksom klämmer upp ur struten. Det diskuterades huruvida nämnda glass hette calippo eller pop-up. Det pratades en del om kupolen i Borlänge.

Så klev en ung tjej upp på scenen och började slå på mikrofonen. Det var Clara Lindsjö som sjöng väldigt fint för oss. Hon hade någon sorts mannick som hon spelade in sig själv på och sen liksom sjöng kanon med sin egen röst. Hon klappade takten, spelade in klappet och spelade sedan upp klappet medan hon sjöng något annat. Det var väldigt fascinerande och hon var mycket duktig. Ibland blev musiken lite enformig men Clara är charmig och har en vacker röst så det gjorde inte så mycket så där på fredagskvällen.

Efter Clara kom det ett smått galet band; Mohlavyr. Till skillnad från Clara använde de sig av en massa instrument, bland annat en träningscykel. Det var mycket nonsens men en del fina låtar. Det var twittermusik. Den handlade om skor och post och vardagliga ingenting.

Så gick jag och de fina killarna hem och drack te.

Redigerat: har ändrat igloo till calippo för det var det jag menade från början.

Ett minne från Studentvägen 22:31.

Det är Valborgsmässoafton, eller rättare sagt morgon, för kanske fem år sedan. I mitt studentrum på Studentvägen. Det var en enormt solig och fin dag. På bilden syns Ida och Fia. Alldeles nyss och i ett annat liv.

Besöksstatistik: ett folkbildningsarbete.

Det är alltid lika roligt att studera besöksstatistiken och se vilka briljanta sökord som har fått er, dyrbara läsare, att snubbla in på den här ytterst blygsamma bloggen. Den vanligaste sökfrasen är fortfarande vad betyder cynisk eller cynisk+betydelse. Jag är glad att jag kan hjälpa till och utbilda massorna. Cynisk betyder fortfarande ungefär illusionslös.

Ytterligare ett vanligt sökord är Burvik, idag har det dykt upp tillsammans med kött. Burvik+kött.

Jag ska försöka vara till hjälp.

Vad jag kan förstå så finns det minst två orter som heter just Burvik. Den ena, som jag har skrivit om här, ligger utanför Bureå i Skellefteå kommun. Det är en liten by med drygt 100 innevånare som ligger vid havet. I Burvik finns många sommarstugor samt en barnkoloni; Burviks sommargård.

Ett annat Burvik finns nära Knutby mellan Uppsala och Norrtälje. Här spelas det mest golf.

Kött är ett annat ord för muskel och fettvävnad hos djur. När man talar om kött menar man ofta döda djur och tänker då på köttet som ett födoämne. Både människor och djur äter kött. När människor äter kött tillagar de det oftast på något sätt först. På sommaren är det populärt att grilla.

I Burvik kan man grilla kött på sommaren. Många gör det. Många äter också kött innan eller efter de har spelat golf.

Fototriss: Känsla.

Temat i veckans fototriss är "känsla" , här är mitt bidrag - format av alfapet bokstäver.

Nä ni ser, det funkar bara live.

Flera gånger har jag försökt skriva ett inlägg här om en liten mops som Gabban och jag såg häromdagen. Den var liten och svart och såg ut som om den hade sprungit in i en vägg. Så gick den så där som jag antar att mopsar gör; vaggande och bredbent. Och det är här, när jag berättar historien live, som jag struttar vacklande framför dig och du börjar skratta åt min imitation av den larviga hunden.

Som pricken över i hade den lilla hunden också med sig en liten husse. Hussen var en knappt tjugo år gammal asiatisk kille som såg lite ut som om han hade sprungit in i en vägg. Han hade en trendig stor svart jacka och mycket gelé i sitt svarta hår. Så gick han, lite bakåtlutad, vaggande och bredbent.

Pjupp, pjupp, pjupp.

Pjupp, pjupp, pjupp.

Hjärta.

Hejdå bloggen, vi ses på söndag!

Men inte om sänglampan är tänd.

Efterlyst har börjat.

Jag har låst dörren. Och kollat igen så att den verkligen är låst.

Jag har tänt lampor i sovrummet.

För vi vet ju att det är just när den läskiga musiken spelas och reportrarna ödesmättat narraterar brotten som våldtäktsmännen och inbrottstjuvarna slår till.

Och vi vet ju lika väl att det är just när Hasse Aro tar sina väl avvägda pauser som de kryper in och gömmer sig under sängen.

Men inte om sänglampan är tänd.

En liten film.

Stina sitter någonstans i Alperna och äter kanelbullar och har lite sommarlängtan. Det verkar inte helt fel tycker jag och lägger upp en film på sommartemat.

Jag försöker tänka milda tankar.

Jag är en sån som vanligtvis ställer mig bakom till synes idiotisk och irrelevant forskning. "Det kan vara en del av något stort och viktigt" tänker jag milt. "Jag förstår inte komplexiteten i ämnet" funderar jag ödmjukt.

Men så ibland händer det. Jag övertygas om att den största delen av den mänskliga intelligensen används åt skitsaker.

Ett holländsk företag har tillexempel lanserat ett köttklister. Limmet som är gjort av blod gör det möjligt att limma ihop mindre bitar kött så att det ser ut som stora bitar. Läs meningen igen. Köttlim. Tänk det är människor som har haft som jobb att ta fram ett köttlim. Så att man kan limma ihop små bitar kött till stora bitar kött.

Eureka!

Fototriss: Inuti.

Inspirerad av temat jag fick av Barbro i fotostafetten är också veckans fototriss-ord "inuti". Lite tråkigt med samma tema igen, tycker jag men har ändå tagit nya bilder på saker som är inuti. Inuti en grapefrukt. Inuti ett prassligt karamellpapper. Inuti ett paket mjölk.

Inte alla chips i påsen.

Marsvin är ganska dumma djur. Tillexempel har de ingen förståelse för begreppet "varsin".

Jag älskar den här vintern, del 2.

I väntan på våren.

Sen sist.

1. Jag är förkyld.

2. Jag har ramlat med cykeln och brutit vrickat foten.

3. Jag har tragglat en trist bok till en ännu tristare uppgift.

Men, mina damer och herrar, jag klagar inte!

Jag virkade en förbannad morot istället.

Tyvärr ser han mest besviken ut. Han med.

An, auf, in, hinter, neben, über, unter, vor, zwischen?

Alla dom där sakerna i skolan som man skulle lära sig utantill. Som ett rinnande vatten.Som man skulle kunna om läraren väckte en mitt i natten.

När är det meningen att man ska använda dom egentligen?

Och vad var det man skulle lära sig?

Hittade en lista hos Stina och svarar på den för att jag är less på mina böcker.

Beroende av? En dator med internetuppkoppling.
Vad får du oftast komplimanger för? "Du har så fina kort på bloggen, men du har väl en systemkamera va?"
Var bor du? Svartbäcken, Uppsala.
Trivs du där? Oja, vill aldrig, aldrig härifrån. (Gabban förstår)
Äger du några Converse? Gula och gröna. Inga är hela. Måste köpa nya inför våren.
Sprit, cider, vin eller öl? vin.
Vad har du för mobiloperatör? Det tänker jag inte svara på för då kommer du bara att ställa ännu fler jobbiga frågor.
Är du allergisk mot något? Säkert. Säkert saker jag tycker om.
Hur svarar du i mobilen? Hallå, hallå, hör du mig nu!?
Vem ringde du senast? Gabban var den senaste som jag fick prata med, Maria svarade inte.
Antal timmar sömn i natt? sju.
Sov du ensam? Ja.
Brukar du komma i tid? Nä.
När mår du bäst? När jag har sovit och ätit ordentligt.
När blev du fotad senast? Moses tog en jättenärbild av mig i söndags.
Vanligaste färg på dina kläder? Svart tyvärr.
Favoritdryck på morgonen? Kaffe!
När brukar du oftast gå och lägga dig? Mellan "How I met your mother" och "Seinfeld"
Är du blyg? Näej, det kan jag inte påstå.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? ...nää...
Är du bortskämd? Lagomt.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Ja.
Vilken tid gick du upp idag? 08.00
Är det okej att gråta? Gråt så mycket du vill!
Vill du ha barn? Nu?
Vad dricker du helst när du är törstig? Vatten.
Bor dina föräldrar tillsammans? Ja.
Har du tandläkarskräck? Ja.
Är du morgon- eller kvällsmänniska? Morgon, men inte galet som mormor.
Vilken ögonfärg har du? Blå.
Senaste låt du hörde? Walk on by, Dionne Warwick.

Orange.

Jag älskar den här vintern!

Jämför med förra året. (klicka på den bilden för att se den STOR)

Jag och George Clooney eller Olle säger att man är alla i sina drömmar.

Jag och George Clooney sitter i ett stort vitt rum längst upp i en skyskrapa vid havet. Det vita golvet och de moderna vita möblerna badar i vitt ljus. Rummet är gigantiskt, i mitten av det står ett lågt glasbord omgivet av stora pallar klädda i vitt läder. Både George och jag är finklädda och håller varsin coctail i handen. Mitt emot oss vid det låga bordet sitter ett annat par med blanka kläder, vita leenden och drinkar i händerna. Kvinnan ber mig om något och jag går ut i köket.

När jag kommer tillbaka till det vita rummet på översta våningen har George Clooney hoppat ut genom fönstret. Jag ser hans livlösa kropp ligga platt på strandpromenaden. Det andra paret kikar lite på George och forsätter sedan att zippa martninis.

Jag springer ned för trapporna och ut på stranden. Grå berg störtar ner i vattnet och vita murar avgränsar vägar och bebyggelse från vågorna. Tidvattnet kommer. Det tar med sig Georges kropp ut till havs och jag ser den inte mer. Jag springer längs vattnet och frågar poliser och barn och gamla gubbar och unga killar som spelar volleyboll om de har sett George. Men det är det ingen som har. Mörkret sänker sig.

Så kommer jag fram till Gotlands nation. Där är det dans. Ljusen blinkar och det spelas hög musik. Gästerna lämnar skorna utanför dörren. Jag gör detsamma och går in. Konstigt nog har jag inte längre mina klackisskor på mig utan vinterskorna, de med en söm rakt över foten.

Vid gryningen lämnar jag Gotlands och börjar söka efter mina skor i raderna framför porten. Skorna finns inte där. Jag letar en gång till och frågar så en av dörrvakterna vad som kan ha hänt med mina skor. Han skrattar. Eftersom att jag inte är gotlänning har de sålt mina skor förklarar han. Det enda sättet för mig att få igen dem är att gå till secondhandaffären och köpa tillbaka dem.

I en platt plåtbyggnad har Gotlands nation sin secondhandbutik. Det är en stor mörk lokal full med gamla byråer och garderober. Ur skåpen och lådorna väller gamla kläder. Längs med golvet står rader av skor. Jag lyfter på gummistövlar och gympaskor, vinterstövlar och vandringskängor. Gotlänningarna skrattar åt mig. De vägrar hjälpa till. Leta vidare säger de på sin underliga dialekt. Så hittar jag min ena sko. Kort därefter den andra. Men då är den första borta och när jag finner på den försvinner den andra. Så fortsätter det. I en evinnerlighet.

Sen är det morgon.

Drömtydning någon?

"Du är lysande kompis!"

Inuti glitteraskarna.

Här kommer mitt bidrag till fotostafetten, temat jag fick av Barbro var "inuti" och jag har fotat de skatter jag förvarar inuti mina glitteraskar.

Nu går stafettpinnen vidare till Inger, temat hon får av mig är just "skatt". Lycka till Inger!

Inuti.

Jag har gått med i en "fotostafett", ni kan läsa om den här. Det hela har gått i rasande fart och nu har stafettpinnen hamnat hos mig. Temat som tilldelats mig är "inuti". Inuti. Inuti vad? Hmm... jag ska försöka fota idag. Har några små ideér som ligger och jäser.

Och Ida som är kvar efter begravningen som är förkyld och ligger och sover.

Och stress över allt jag redan borde ha hunnit.