Jorå.
Så att.
Det var bestämt den bästa dejten hittills.
Är det nu ni vill ha en beskrivning? Av honom eller kvällen?
Vi åt liten mat på små tallrikar. Vi drack saker ur glas.(Ni kan ju roa er med att räkna mina alkoholfria dagar den här veckan och nästa.) Det var trångt och hög ljudnivå. Vi satt bredvid ett danskt par. Han pratar mycket bra svenska, jag talade väldigt TYDLIGT vilket irriterade mig. Jag minns att under min Englandsvistelse hatade folk som talade övertydligt, som om jag var lite dum .
Han är snäll. Lugn och naturlig. Inte ett dugg pretentiös. I hans hemort som ligger i närheten av Fritzel-staden har de haft 580 cm snö i vinter. Femhundraåtti centimeter.
Ska vi ses igen? Jag hoppas. Jag tror. Jag tänker fråga.
Sen hade ni förståss hoppats att det skulle säga ”klick” och att vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar. Riktigt så var det nu inte. Än.
2 kommentarer:
Åh, vad jag började skratta när jag läste det här inlägget!!!
Min jobbarkompis och jag börjar alltid varje dag med att säga: Jorå... så att... och bilen går bra? bara för att det låter så kul!
Han är stockholmare från början och har reagerat över att "jodå... så att" används så mycket där (vilket han hör nu när han bott i Göteborg så länge).
*fniss*
låter ju bra det där!
Skicka en kommentar