Bokens pris på bokus.

förtjänar en egen post.

261 kronor.

Barasådär.

lägg i varukorg

Glöm din dröm.

Jodå, adlibris har boken jag söker. För den nätta summan av 1193 kronor.

Eeehh...

jag tror vi hoppar det va...?

Nu har det stått i DN.

Skellefteborna är hockeygalningar. Nu står det tillochmed i DN.

Kajorna.

Uppsala är fullt av kajor. Som stora svarta moln dansar de över himlen. Det susar när de flyger förbi. Smäller mot plåttaket.

Engelska parken, 28 september.

Gabbis och jag picknickar våra medhavda matsäckar in i det längsta.

Snopet, Ziggy.

Kommer ni ihåg att jag visade er Ziggys favoritplats? Efter att jag köpt dit en liten matta har Ruban börjat tycka att platsen duger åt henne med.

Hon har tillochmed blivit så förtjust i den att Ziggy inte har en chans att slappa där längre. Så där har vi en som blev snuvad på konfekten.

Men det är en lite jobbig plats för Ruban, för hon är så skrajsen. Varje gång jag sätter foten i köket ilar hon som en pil in i boet. Ziggy lyfter ena ögonbrynet. På sin höjd.

Nya skor.

Vagabond, ingen klack, tunt rutigt foder och dragkedja i sidan. Stl 42.

Lördagsmorgon.

Nu ska jag bara klura ut hur jag ska förvandla ½kg kantareller till lunch.

"Just two basic things; my face and my body."

Är det inte märkligt att när det finns plastikkirurgi som tillåter människor att se ut i princip hur som helst så väljer ändå alla att se precis likadana ut. Ungefär som Barbie och Ken.

Kan inte fatta att jag skriver inlägg nr 2 om Anna Anka.

- Jag är ingen hemmafru, säger Anna Anka, jag ligger inte i poolen och dricker drinkar.

Jag vet inte riktigt var Anna Anka står i just den här debatten, men visst brukar det vanligaste argumentet för just hemmafruar vara att de faktiskt jobbar hårt. Att de har ett viktigt jobb. Det viktigaste. Och att det är ett heltidsjobb. Som om hemmafruars hem tar mer tid i anspråk än de som jobbar utanför hemmet. Som om de som har ett annat heltidsjobb slipper undan att jobba hemma.

Ett annat inlägg i hemmafrudebatten går förresten på svt 1 ikväll; Mona Lisas leende. Jag är kritisk till mycket i den filmen, bland annat, tror jag, sensmoralen. Men kostymerna är vackra. Kolla Julia Roberts örhängen.

Förresten, hela den här hemmafru-grejen, det är lågkonjunkturens fel. En dröm om bättre tider. Ett inbillat förflutet då allt stod rätt till.

Stop, Look and Listen.

till min nya spellista.

Jippie!

Jag upptäckte just att det ska öppna en ny antikaffär/loppis i mitt område. På torget, bredvid cafét. Hurra!

I'm really a refrigerator!

Jag brukar inte skriva mycket här på bloggen om vad jag gör på min utbildning. Mest för att tanken med bloggen var att den skulle handla om allt som händer under tiden, medan jag gör alla viktiga saker, tillexempel skaffar mig en utbildning.

Jag har iallafall jättemånga intressanta seminarier, mycket som skulle kunna bli bloggmaterial. En av dem hade jag igår. Kursen var "Gendered Bodies" och vi diskuterade hur kirurgi flyttar kroppens gränser. Nu för tiden finns det stora möjligheter att, på kirurgisk väg, "bli någon annan". Vissa byter kön, andra byter näsa. Är detta ett sätt att befria kroppen från sin genetiska kod, att att kontroll över sin egen kropp, eller begränsar kirurgin i förlängningen våra kroppar? Är silikonbröst ett tecken på frigörelse eller förtryck?

Ungefär så. Och många andra aspekter.

Vi hamnade slutligen i en diskussion som gick ungefär så här:

Om jag går in på en läkarmottagning och säger

"Jag är född i fel kropp, jag är egentligen en man"

så säger de (efter mycket om och men)

"OK, vi kan hjälpa dig, du får hormoner och operationer och vi hjälper dig bli en man"

Men om jag går till samma doktor och säger

"Jag är född i fel kropp, jag är egentligen svart. Du tycker jag ser vit ur men egentligen är jag svart"

så vill ingen hjälpa mig byta etnicitet. Ingen opererar om mitt ansikte eller gör min hy mörkare. Ännu värre är det om en mörkhyad person kommer in och säger

"Jag är egentligen vit"

Trots detta suddar människor dagligen ut sina etniska särdrag. Byter näsa, skaffar västerländska ögon.

Går jag in på samma läkarmottagning en gång till och säger

"Jag är född i fel kropp, jag ska egentligen vara väldigt utmärglad. Storlek 22 ungefär. Min egentliga kropp är en kropp som svälter"

Då får jag heller ingen hjälp. Ingen skär bort lite mage eller sätter mig på diet för att uppnå mitt ideal. Jag får nog gå i terapi. Lära mig leva med min kropp. Förbättra självkänslan.

Så varför är det skillnad? Varför får man byta kön men inte etnicitet? Varför uppmanas inte transsexuella "lära sig leva med sin kropp?

Vad tror ni?

Dagens frisyr.

Nu ska den bara hålla sig så där medan jag cyklar i regnet till Engelska Parken.

Troligt.

Min butler.

Har ni sett den här reklamen för ett bordsmargarin "vinn din egen butler i ett helt år"?

Jag oroar mig lite för den här butlern. Hur det skulle gå om jag vann honom.

Han kunde göra kaffe åt mig när jag pluggade, och servera det. Öppna dörren när någon kom och hälsade på. Kanske blanda drinkar på fredagskvällen. För större jobb än så gör väl inte en butler?

Men annars? När han inte gjorde de här tre sakerna, var skulle jag ha honom då? Ska han stå stilla i ett hörn någonstans? Helst vill jag ju kunna stoppa undan honom tills han behövs, men vars? I skrubben är det trångt nog som det är. Inne på toan skulle han bara vara i vägen och i garderoben skulle han skrynkla kläderna.

Om han var riktigt mager och kort i rocken kunde han kanske gömma sig bakom en sovrumsgardin. Lite grann som Ville Vessla.

Kafferep.

Fina Helena fyllde år och bjöd in till kafferep. Mormorssaft och radiokaka. Kaffe och marängtårta med Schweiziska flaggan.

In i 2000-talet, med tårar.

Mitt vardagsrum tog idag steget in i 2000-talet. Jag åkte till IKEA och köpte en möbel, en schäslong. Ni kan se själva på bilderna. Från charmiga mellankrigstids möbler till grått, vräkigt och opersonligt IKEA.

Men jag måste få berätta. Man tror när man ser det gamla vardagsrummet, att man kan sitta två personer där och se på teve eller prata, dricka te och umgås. Men det kan man inte. Inte utan att få ont i hela kroppen. Den ena fåtöljen är nämligen ingen fåtölj utan ett tortyrredskap med en filt över. Jag kan inte bjuda hem folk med gott samvete.

Soffbordet är en annan historia. Jag hade räknat med att kunna fortsätta använda det men det blev för trångt.

Åh, vad jag har älskat det där soffbordet. Det är så snyggt. Det är så praktiskt. Klassiskt. Jag hade önskat mig ett i evigheter och var så lycklig när jag äntligen köpte det.

Åh, vad jag har hatat det där soffbordet. Det är ett as. Väger ett ton. Tål ingenting. Det är alltid i vägen.

(Nu vet jag inte vad jag ska göra med det. Sälja det på blocket? Men om jag någonsin i framtiden bor i det där perfekta funkishuset?!)

Så det fick bli så här. Nu ska jag bjuda hem folk. Vi ska dricka te och ställa kopparna direkt på bordet. Utan underlägg.

Men det känns så sorgligt. Innan vi vet ordet av har jag väl assietter som matchar varandra också. Och köksstolar. Vita, likadana blomkrukor med likadana blommor i. Sen köper jag dörrar till alla bokhyllor och målar rubbet vitt.

Döda mig nu.

Varför bloggen har så få läsare idag.

Sommarvärme och strålande sol den nittonde september.

En skatt.

Mina finaste örhängen. Från farmor.

Safari.

Ziggy tog en rundtur under min säng och kom ut med en dammråtta stor nog att ha egen inhägnad på Skansen sittande mellan öronen.

Är det ingen som städar där under?

Ros.

Aaarrrgh!

Jag är förbannad. Och ledsen och trött och besviken och ofantligt hungrig. Jag har haft en värdelös dag. Tänker inte ens gå in på vad det är som hänt, eller rättare sagt inte hänt.

Jag har sprungit i tusen trappor.

Fått 25 "nej tyvärr".

I lite för trånga, lite för nya, lite för stela jeans.

Strax före två staplade jag in i mataffären med världens lägsta blodsocker på jakt efter något-som-går-fort. Mellan mig och färskpastan kastar sig en liten tjej ned på golvet och gallskriker. Hon är kanske tre. Tyvärr finns det inte plats för mig bredvid henne på golvet.

Jag köpte en chokladkaka istället.

Ooops!

F har gått med i en internet-community för asexuella människor. Av misstag. Han trodde de var as-sexuella.

Nu ska de träffas, irl så att säga.

Jag funderar över vad man gör på en träff för asexuella människor. Jag vet ju vad de inte gör. Men vad pysslar de med när de ses? Deras gemensamma intresse är ju mer ett ointresse, ett icke-engagemang.

De sitter tillsammans och pratar om annat än sex? Det vore i sånt fall en högst ovanlig upplevelse för F. Jag ger honom 15 minuter.

Max.

Rönnbär.

08.00

Ärligt talat, det där med att stiga upp, är inte det väldigt överskattat?

Anna Anka.

Jag har förstått att det är inne att förfasas över Anna Anka på sin blogg. Jag såg en bit av programmet och jag har läst den fascinerande texten mrs Anka skrivit på Newsmill. Hon verkar högst osympatisk och synnerligen inskränkt.

Men all den här uppståndelsen?

Att lägga ned en massa energi på att fördöma henne, är det verkligen nödvändigt? Är kampen mot Anna Ankas verklighetsuppfattning verkligen en kamp som är värd att fightas? Vad finns att vinna här?

Och alla ni som försöker övertyga henne/er själva/andra om att era liv är bättre än hennes. Vad ska det tjäna till? Vad är priset och vem utser vinnaren? Ni jämställda, frigjorda kvinnor. Feminister. När blev Anna Anka fienden?

Hon är möjligtvis en avledningsmanöver.

Jag skrev inget inlägg om Anna Anka idag. Jag postade inlägget med spelningslistan istället. Raderna ur Lars Winnerbäcks "Och det blåser genom hallen" sammanfattar min inställning till hela grejen.

En höstafton i Hågadalen.

Då blir det tomt i dina händer.

en dag vaknar du och märker

att vi är var och en för sig

att alla dom som du fördömde

aldrig tävlade mot dig

en spellista.

Om jag var din hemmafru.

R.I.P.

Igår skakade jag på huvudet när jag läste på löpsedeln att Linda Bagges mamma hade dött. Jag vet inte vem Linda Bagge är. Jag känner heller inte till Linda Bagges mamma.

Så idag är det Patrick Swayze som har dött. Han vet jag vem det är. Jag har sett Dirty Dancing ungefär en-miljon-en gånger.

Många tycker slutet är bäst, den där sista dansscenen där alla plötsligt kan dansa. Jag tycker bäst om allra första början. När de kommer åkandes i bilen. Den biten fanns aldrig med på min video, jag tryckte "rec" försent.

Killen sågar igen.

Har han inget jobb att gå till?

Asså, vill ni nåt, eller?

En ovanligt animalisk lunch.

Macka 1: Makrill

Macka 2: Stekt ägg(vita)

Mjölk.

(Te - inga djur inblandade där)

Romantiska komedier.

Till er som undrar mår jag mycket bättre nu. Sitter upp och andas utan märkliga pipljud från lungorna. Alla pappersnäsdukar är bortplockade från golv och fickor och marsvinen myser i ett nystädat bo med hö och morötter.

Nu har jag gjort te och tänt en massa ljus och ser på Notting Hill för kanske tionde gången. Det går rätt mycket intressant på teve ikväll. Mycket jag inte sett. Kriminaldramor av olika slag. Och jag ser på Notting Hill som inte ens hamnar på min lista över de 10 bästa romantiska komedierna. Jag gillar egentligen inte romantiska komedier. Men ikväll kräver den här filmen precis den mängd hjärnkapacitet jag kan undvara efter fyra dagar med feber.

Och han "flatmaten" är ju hysterisk.

Här kommer mina fem romantiska-komedi favoriter, bara så där "off the top of my head". (Och utan inbördes ordning)

Fyra bröllop och en begravning

När Harry mötte Sally

You´ve got mail

Sleepless in Seattle

Annie Hall

Skogshuggar-wannabe-grannen.

Min granne har spenderat tre dagar med att avverka sin trädgård. Tre dagar för några krokiga fruktträd och en yvig häck.

Hans maskin morrar och jag tittar ut och förväntar mig minst ett kalhygge. Förhoppningsvis några travar med timmer. Men allt som syns är några lövhögar.

Kanske har han missförstått det här med löv. Glömt att de faller ner av sig själv. Man behöver inte såga lös dem.

Kanske har han bara ett högljutt verktyg för mycket och tar varje chans att använda det.

Kanske drömmer han i hemlighet om en alternativ karriär som skogsarbetare.

Hursomhelst har jag huvudvärk och önskar han kunde leva ut sina drömmar en annan helg.

Stress.

Nu ligger jag i sängen och blir stressad över allt jag borde hunnit i veckan. Som inte kommer att hinnas.

För det går inte, jag blir alldelens yr av att sitta vid bordet.

Och jag har slut morötter till marsvinen.

Sjukanmälan.

Hej. Jag skulle egentligen har gjort en massa grejer idag. Men jag är sjuk.

Och man måste ju undra lite. Är det svininfluensa?

Falukorv?

Hittade den här artikeln om "etnisk mat" i DN. Först trodde jag att det var ett stavfel. Kanske menade man estnisk mat.

Men nej.

Jag vill inte vara plågsamt politiskt korrekt här men vad i hela friden är etnisk mat? Eller det vet jag ju förresten, det står i en fotnot längst ned i artikeln.

"Etnisk mat är mat som har en geografisk och kulturell tillhörighet"

Som falukorv då.

Ett oskrivet icke-inlägg.

Jag har ett blogginlägg i huvudet. Men jag kan inte skriva det. En som jag tycker om skulle bli ledsen och jag skulle framstå som elak. För att jag skulle vara det.

Det skulle förresten sabba en annan sak också.

Åh, jag önskar att jag hade en hemlig blogg. Eller en pseudonym.

Fast då skulle jag ju fortfarande vara elak. Men det kanske jag kunde leva med. Det är nämligen så himla kul.

Jag skrattar för mig själv.

Samtidigt i Stenhagen.

Det är kanske tur att jag inte jobbat så mycket kväll på sistonde: här och här.

Färska fikon.

Det är bra skit.

Ziggy och flaskan.

Ziggy har inte riktigt koll på sina känslor. Det är sorgligt att erkänna och svårt att prata om, men det är den enda förklaringen till hans överdrivna drickande.

Vissa dagar dricker han inget alls. Vissa veckor dricker han inget alls. Under hela den långa sommaren har han inte rört flaskan.

Men andra dagar kan han inte låte bli. Då sitter han där och slickar och biter och suger. Skägget fullt av droppar. En deciliter om dagen är inte ovanligt.

Hans drickande kan inte logiskt hänga i hop med hans törst.

Ziggy är störd. Han har inte fattat det där med törstighet och drickande. När man känner törst dricker man. När man druckit sig otörstig slutar man dricka.

Men Ziggy har som sagt problem med sina känslor. Han struttar omkring på köksgolvet och så plötsligt förnimmer han en känsla. Kan det vara glädje? Ziggy skuttar lite i luften. Neej, tydligen inte. Kan det vara kli? Ziggy kliar lite på ryggen. Näe, inte det heller. Kan det vara irritation? Är han sur? Gnisslar tänder, grymtar. Sen känner Ziggy inte till några andra känslor. Så så måste det vara törst. Och han dricker.

Det krävs en hel del hjärnkapacitet för att korrekt namnge sina känslor. Ziggy är läraktig men hans hjärna är liten. Han har inte koll på sina känslor.

Funderar ni på känslan hunger? Jo, Ziggy är hungrig ibland. Jämt för att vara mer exakt. Så det är mer ett tillstånd än en känsla för honom.

Marknad.

Moses och jag cyklad till Ulva kvarn för att gå på marknad. Efter en dryg halvtimmes cykeltur i duggregn kom jag fram med perfekt plupp-frisyr. Moses använde gele och såg ut som vanligt.

Så kollade vi runt. Provsmakade, klämde, luktade och beundrade det mesta. Chokladbollar. Marmelad. Keramik. Moses fastnade slutligen för hjortrondricka och en vitlöksrivare, jag för en sån här liten vän:

Den fungerar som en vetekudde, man kan värma den i ugnen eller i micron. Eller på elementet om man bara vill ha lite lagom värme. Det blir nog en trevlig vän i vinter.

Fast försäljerskan varnade för att det gör lite ont i hjärtat när man kikar på dem genom ungsluckan.

En mening som fick mig att titta bort.

"Heather's tummy-button has to go walkabout"

Jag tål verkligen inte operationsteve.

Huvvaligen.

10 000-kronorsfrågan.

Är detta en hög med smutsvätt?

Eller en marsvinskoja?

Misslyckad.

Idag skulle jag ha pluggat hela dagen. Det gjorde jag inte.

Skit.

Den börjar bra den här terminen...

Kyl-frys.

Jag har skaffat kyl-frys. Två-i-en, det är himla praktiskt. Ställer jag saker längst in mot väggen blir de frysta och låter jag dem stå i framkanten blir de bara kylda.

Bekvämt, tyckte jag.

Tills yougurten i morse liknade en tegelsten.

Nu måste jag nog skruva lite på den där ratten. (men åt vilket håll!?)

Och använda frysen i källaren istället.

23.00.

Ziggy slappar på sin favvoplats. Jag funderar på att köpa honom en liten matta som han kan ligga på. Det blir ju kallt om rumpan det där!

Dagens:

Händelse: nya kursen började. "Gendered bodies" Verkar himla intressant trots att jag är less på genusvetenskap.

Lapp: infolappar om "den nya influensan" på Engelska Parken.

Middag: uppstekt pannkaka.

Inköp: lågenergilampor till spisfläkten.

Läsning: mera Judith Butler (suck).

Bästa: inga galningar i nya kursen (verkar inte så iallafall).

Sämsta: temperaturen uppe hos mig. Svettigt.

1:a september.