Just nu.

Tänk, när man för en gångs skull kan sitta och se på teve hela förmiddagen utan att få dåligt samvete, ja då finns det inget att titta på.

Idag: Hemavan.

Fikapaus.

Fredag eftermiddag.

I går eftermiddag spelade Farfar och jag tärning. Han har ändrat reglerna sen vi spelade sist och verkar lite förolämpad över att jag inte håller mig uppdaterad.

Och med dom orden åker jag till Bure.

"Jag ska då inte låta mina barn växa upp på landet, det är inte trevligt där!"

Detta låter Gabbis hälsa efter att ha sett dokumentären om våldtagna Linnea. Vidare säger hon att hon gärna bor i lägenhet resten av livet bara hon slipper vara instängd utan syre i en liten, fördomsfull box.

Säg inte att vi inte varnade er.

Längtar.

Här sitter min vän Charlotta utanför min bonnstadskammare i en av sina fina klänningar. En sommarkväll 2009.

Bloggen.

Nu har jag haft den här bloggen i över ett år och skäms ibland för alla poänglösa inlägg. Jag funderar ofta över hur jag skulle göra om jag skulle starta en ny blogg. Vad den skulle handla om. Vad den skulle heta. "Denna dagen, ett liv" känns lite pretentiöst. Just nu är jag inne på "Bloggen" för det är ändå det dennadagen-lisa.blogspot.com heter för det mesta. Å andra sidan är det rätt mycket med bloggen som är just pretentiöst och jag vet inte riktigt hur jag ska komma ifrån det. Så det kanske är allra bäst att vara ärlig från början.

Och nu när jag har använt ordet pretentiös tre gånger i det här inlägget antar jag att min besöksstatisk kommer att visa att människor hamnar här när de googlar på "vad betyder pretentiös?" Jag ska hjälpa alla er vilsna själar. Pretentiös betyder ungefär "överdrivet anspråksfull". En person som är pretentiös ger sken av eller försöker ge sken av att den är mer intellektuell än det finns täckning för. Man låtsas vara lite mer än man egentligen är. Att vara pretentiös går hand i hand med att "ta sig själv på för stort allvar".

Jag vill dock rädda min heder här och hävda att jag inte tar mig själv på för stort allvar, dock gör andra det ibland. Men mer om det en annan gång. Jag undrar förresten om inte det här var ett ganska pretentiöst inlägg.

Mission accomplished.

"Alltså, jag vet inte jag, men många tycker ju att genusvetenskap är ett fegt ämne. Det nöjer sig liksom inte med att hålla sig till sig själv utan det nästlar sig in i andra ämnen också. Typ medicin och historia och så och så stör det dom som jobbar inom sånna områden. Vad tycker du om det?"

"Everybody knows this, but you-all, women!"

Ser på Dr. Phil som berättar om att kvinnor är dåliga på att förhandla när de gör affärer och därför betalar mer för dyra varor än män. Det här är ett problem tycker Dr. Phil, kvinnorna gör fel, de är fega och lite dumma som är villiga att betala ett högre pris. Han ska lära kvinnor förhandla som män. Ge dom några guidelines.

Jo, för problemet är ju att kvinnornas otillräcklighet. Inte att de buffliga manliga försäljarna helt saknar respekt för dem.

Förresten, Phil har analyserat kvinnornas feghet och kommit fram till att de inte förhandlar för att de är rädd för att såra försäljarnas känslor.

Men försäljarna blir ju inte sårade. "Feelings!!!" skrattar de åt den absurda tanken att de har några.

Och meningen i rubriken, hade han fått säga den om någon annan minoritet?

En amerikansk semester - denna dagen, ett annat liv.

Det är en familj, en mamma, en pappa, en pojke och två flickor. Dom lämnar pappagojan hos en granne och tar med sig hunden på semester. Dom åker i en knubbig bil och sover i en tält-släp. Så badar dom och åker båt och rider och dansar och köper cowboyhattar. Och fast jag inte alls gillar att bo i tält önskar jag att jag fick följa med.

Ja, för typ sexti år sen alltså.

Det här är bara några av mina favoritbilder, det finns många, många fler från familjens semester. Titta här bara. Jag har hittat fotona genom tidningen Lifes arkiv på Google bildsök. Klicka här för att se hur det funkar. Det finns hur mycket som helst att titta på.

Fotografens namn är Allan Grant.

Blink.

På sängbordet.

En grön telefon som mamma och pappa köpte för längesedan när mamma ville ha gröna saker. Deras gamla telefonnummer står fortfarande på en maskinskriven lapp på framsidan. Tyvärr har jag bredbandstelefoni nu och då fungerar inte den gröna telefonen. Förresten är det jättekrångligt med sånna där snurrtelefoner. Det är väldigt svårt att välja olika alternativ när man sitter i telefonkö. Istället för att trycka # måste man lägga på luren och så väldigt fort lyfta den igen, det gäller att ha den rätta knycken.

Ett litet ljus med Maria och Jesusbarnet. Jag är ju svag för sånt - reklam och propaganda - för politiska och religösa system och för tvättmedel. Det är något med ideal, utopier. Se bara på Jesus perfekta guldlockar och Marias milda leende. En helt perfekt bild, och därför helt overklig.

Farmor.

Min farmors hus är fullt med saker och trädgården är full av blommor.

Min farmors lådor är fulla med skatter och vinden är full med klänningar.

Och klänningarna är fulla med minnen och alldeles för små för mig.

Och min farmors minne är fullt med historier,

och jag vet aldrig om historierna handlar om längesen

eller alldeles nyss eller om något som hänt i Glamour.

För det verkar inte vara så stor skillnad.

Min farmor är så fin, hon har vackra, målade naglar och guldsmycken som glittrar.

Och en klocka med en diamant.

Hon har tunna sjalar och klackar och päls.

Och en syster i Amerika.

Och min farmor har en vävstol i källaren och långa mattor på golvet.

Och hon kan baka ljusungsbröd som man kan sitta i bagarstugan och äta innan det har blivit riktigt hårt. Och lukta på mjölet och känna på den stickiga kaveln.

Och min farmor äter hjortron och grädde och röker cigaretter som ligger i ett etui.

Idag fyller hon åttio år.

Choklad.

Tänk, igår satt Moses och jag ute och drack varm choklad. Idag har det snöat 2 dm och jag har diskat termosen.

Meet me in the morning, 56th and Wabasha.

Vilken musik spelar din mobil på morgonen?

Vanliga dar har jag Bob Dylan och "Meet me in the Morning", jobbiga mornar, alltså mornar när jag måste stiga upp före sju väcks jag av "Here comes the sun", då blir jag iallafall lite glad mitt i eländet. Och lite grann på gott humör. Idag är det söndag och då sover jag hela förmiddagen. Det blir man också på ganska gott humör av.

Lördagsfrukost.

Här hade jag hellre velat vara idag.

Uppsala har förvandlats till en enda grå vattenpöl. Höljt i en grå dimma och nu i ett grått mörker. Träden är grå och himlen är grå och fåglarna sjunger grått. Alla människor som en gång var i färg är nu grå.

På bloggen sfgirlbybay är allt mycket finare. Idag visas där bilder från en argentinsk loppmarknad. Där vill jag också vara. Klicka in och kolla på fler bilder.

Jag är underbar.

Så idag har jag duschat före ett 75min spinningspass. Inte av misstag alltså utan för att mitt hår var i klass med Per Mobergs. Äkta svenskt smör. Och man hinner kolla in sina medspinnare ordentligt under 75 minuter.

Och det här med 75 minuter. Det är bara ett utslag av mitt dåliga samvete över att inte ha gjort något produktivt sen i onsdags. Jag ångrar mig redan.

Träningskläderna har jag föresten grävt fram ur tvättkorgen.

Alltid på topp.

Förskräckligt fint.

Här har jag hittat bilderna:
1, 2, 3

Som något ur en skräckfilm.

Om man vill skämma bort sina marsvin i mars kan man ge dem tinade blåbär.

Om man vill att köket ska se ut som ett blodbad i mars kan man göra precis samma sak.

Varsegoda.

Det var ett tag sen ni sågs.

Påsklilja.

American pancakes.

Inte riktigt lika fina som på film.

Så här gjorde jag:

1 ägg

1,5 dl mjölk

2 dl vetemjöl

1 dl grahamsmjöl (inte för att det blir nyttigt ändå!)

2 msk råsocker

2 tsk bakpulver

½ tsk salt.

några klickar smör

Vispa ägget.

Blanda de torra ingredienserna.

Blanda mjölken med ägget.

Häll ägg-mjölken i de torra ingredienserna och blanda med en gaffel.

Det hela blir väldigt tjock och kletigt.

Smält lite smör, jag brukar använda stekpannan som jag ska steka i sen, och häll smöret i smeten. Blanda.

Vänta en liten stund så att smeten hinner svälla, grädda sedan på svag värme. Det ryms ungefär tre pannkakor per omgång.

(och mina ligger alltså på en assiett och är rätt små)

Fototriss: Fullt

På stationen i Uppsala är det fullt av cyklar. Var har alla åkt? Hur hittar de åt sin cykel när de kommer tillbaka?

fler fototriss på temat "fullt".

Desperat öppet brev till er som inte vill ge mig en praktikplats.

1. Jag är snäll.

2. Jag vill jobba hos dig gratis. GRATIS!!!

Hur svårt kan det vara?

Fikastund.

Finns det mjölk då?

"Det vore ju fint om man hamnade på en öde ö och faktiskt dog av svält, och inte av en elchock när man försökte bygga nån sorts kaffe-maskin."

På promenad.

SATC.

En av anledningarna till att jag måste gå hemifrån om dagarna är att Sex and the City sedan ett par veckor går på eftermiddagarna. Klockan tre. Det sabbar totalt min niotillfem-regim. Så jag måste sitta på biblioteket för att hålla moralen uppe. Men nu när jag inte kan se serien kan jag iallafall besöka Carries lägenhet. Här. Jag vill byta ut modemagasinen mot böcker och flytta in på en gång.

Att dom sedan gjorde om lägenheten i filmen. Det var nog det allra hemskaste.

Färgmatchning.

Svindlande höjder.

I afton har jag disskuterat franska feministiska filosofer och druckit rödvin. Och tänkt på att jag inte skulle valt en sån konkret och praktisk utbildning, jag skulle ha blivit filosof istället. Förstå så smarta tankar jag kunnat tänka då!

Det är svindlande. Svartnar för ögonen bara jag tänker på alla omöjliga idéer filosofera över.

För varför bry sig om det möjliga när man kan ägna sig åt det omöjliga?

Det är nu det händer!

Det är nu världen tinar fram och kajorna samlas. Och jag har påskliljor i solen på mitt bord.

Det här drömmer jag om nu.

Färgglada papperslampor i mängder.

1. 2. 3.

4. 5. 6.

7. 8. 9.

Besöksstatistik: Se mig!

Bloggen hade typ besöksrekord igår. Nästan. Och det var ju fint. Ni är så välkomna allihopa. Men jag fick lite lätt ångest, varför kom ni just igår? Jag har ju inte skrivit något vettigt på flera dagar.

Det är som när man struntar i att tvätta håret för att man ju ändå inte ska träffa någon och så hamnar man på stan och möter man en massa folk, halvbekanta som man beundrar lite och som alltid verkar ha nytvättat hår och mjuka läppar.

Eller som när man räckte upp handen i klassrummet fast man egentligen inte kunde. Och fick frågan.

Så kändes det igår.

Jag tvivlar på att det blir bättre idag.

Men jag viftar ändå. Hallå! Hallå! Kom hit! Lyssna lite på mig.

Fast jag inget har att säga.

Saker jag har sett idag som borde finnas i en sång.

Fem harar som hoppade på järnvägsspåren.

Fyra män med snurrmustasch.

Tre flickor i sjömanskrage och blonda lockar.

Två unga män med galoscher.

och en nunna som köpte leverpastej.

En liten bit av tiden.

Alltså ungefär som igår då.

Just nu.

Internationella kvinnodagen. Jag sitter på Carolina och funderar på om jag ska krossa patriarkatet nu på en gång eller om det är bäst att skriva klart uppsatsen först. Hursom, jag väntar till efter lunch.

Bilden är väldigt diskret tagen med mobilkameran.

"Fly me to the moon."

flygvärdinne-looken.

Let me sing for evermore.

Små saker i köket.

Blåbärssoppa.

Eftersom att jag gillar sport som är dramatisk och går väldigt fort, helst ska allt vara över på under en minut, är Vasaloppet det enda sportevanemang jag någonsin kollar på. God morgon.