lördag 31 oktober 2009

Hur jag blev mångfaldsvetare, del I.

Gabbis har läst en feministiskt präglad kurs i kyrkohistoria och säger sig nu vara ganska kroniskt feministiskt förbannad. Hon som alltid ansett att det där med klass var viktigast.

Det var därför jag blev mångfaldsvetare, för att få vara förbannad över allt, samtidigt.

fredag 30 oktober 2009

Dom sjunker ju faktiskt.

Varje gång jag går och handlar tänker jag att jag ska vara en god konsument och köpa svenska tomater. För jag vill ju stödja de svenska tomatodlarna och inte de som tycker att det är en bra idé att skeppa grönsaker runt hela jorden.

Så kommer jag fram till grönsakslådorna. Och ser de svenska tomaterna. De ligger där bleka och nakna. Verkar liksom trötta och hungriga.
Så jag sneglar lite snabbt mot grannarna. De holländska kvisttomaterna.
Och dom är röda och knubbiga och dansar på sina kvistar som om de aldrig gjort annat.
Köp oss! ropar dom, på holländska alltså. Och jag försöker vara hård. Obeveklig.
Men då tänker jag på Holländarna. Dom har det ju ganska tragiskt egentligen, därborta, håller på att sjunka hela bunten.
För att inte tala om träskorna, hororna, knarket, väderkvarnarna och tulpanerna. Ledsamt egentligen. De kan nog behöva lite hjälp och stöd.
Och jag menar, är vi inte Européer allihopa, in this day and age?


Vem är "hetare", Påven eller Kim Jong-il?

Påven, tydligen. Kolla själva.

Men jag undrar varför Kungen representerar Sverige, hade inte Reinfeldt varit ett starkare kort?

torsdag 29 oktober 2009

Dagens skämt.

ComHem hävdar i kvällens Plus att de besvarar 90% av alla samtal inom 2 minuter. Tillåt mig gapskratta.

Mohahahhahaha,

och så igen:

Mohohoha!

Annars tycker jag höjdpunkten är att det är gratis att ringa till ComHems kundtjänst och sitta i telefonkö, så länge man ringer från sitt ComHem abonnemang. Det är ju finemang. Speciellt när man ringer får att påpeka att telefonen inte fungerar. (Enligt samma logik kan man få information om driftsstörningar på internet på företagets hemsida.)

Som om det gick att komma undan.

Det finns dom som säger att "jag är inte intresserad av politik" eller "jag bryr mig då inte om det där med genus". Det brukar vara samma personer som hävdar att "Jag är inte feminist".

Och så tror dom här människorna att de på något sätt står bortom, om inte över, dessa världsliga saker. "Jag är inte intresserad av politik". Fattar de inte, att allt är politik?

Jag minns en vän till mig som stolt skanderade att han studerade naturvetenskap för att slippa allt tjafs om sociala konstruktioner.

Som om naturvetenskap vore frikopplat från det sociala och kulturella.

Vem som forskar, om vad och på vem är alla politiska beslut. Vem som letar efter vad, var avgörs av det sociala sammanhanget. Likaså vad som syns och hur det sedan beskrivs, presenteras, tolkas, bevaras och förmedlas. Vissa upptäckter försvinner. Andra hamnar på förstasidan i tidningen och några får Nobelpriset.

Det är inte så att om en vetenskapsman sitter tillräckligt stilla, tillräckligt länge och tittar tillräckligt noga kommer han att kunna iaktta ens den minsta lilla biologiska process utan att färgas av sin egen bakgrund, sitt eget kulturella sammanhang och sina egna politiska ståndpunkter. Sen ska måste han minnas vad han sett och vidare beskriva sin upptäckt med ord som redan har innebörd eftersom att de har använts tidigare.

För några dagar sedan nåddes jag av pressmeddelandet att man vid Uppsala Universitet (länge leve!) upptäckt könsskillnader i ofödda fosters hjärnor. Det är inte så att jag inte tror att det här stämmer. Men tänk en stund på att någon har lagt ned tid och pengar på att leta efter de här skillnaderna.

Ett förövrigt helt bisarrt exempel på hur forskningsresultat kan tolkas och presenteras kunde skådas hos Aftonbladet för ungefär en vecka sedan. "Provet visar: Killar smartare än tjejer" Statistik från högskoleprovet visade att de män som gjorde högskoleprovet hade bättre resultat på högskoleprovet än de kvinnor som gjorde högskoleprovet. Det är inte vad rubriken antyder. Felkällorna är oändliga.

Mysbelysning.

Jag drömde en mardröm inatt.
Jag var tvungen att bo i hop med en bekant till mig. En som inte bryr sig om mysbelysning. Hon har i min närvaro en gång yttrat orden;
"mysbelysning!? Hur viktigt är det egentligen?"
Det är nödvändigt.

Jag tänker på reklamen som gick på Discovery för en tid sedan:
"You haven't lived unitl you've found something worth dying for."

Sannerligen.
Mysbelysning.
Och alla människors lika värde, dårå.

Sen kom Harry Potter, och jag antar att det var ungefär då drömmen förlorade all bloggvärdighet.

onsdag 28 oktober 2009

23.00

Dagen är diskad och klar. Bäst att jag går och lägger mig nu, innan det har hunnit gå en timme till som jag måste fota. Det blev rätt långrandigt det här projektet framemot kvällen. Kanske främst för att det faktiskt inte hände så mycket spännande som gjorde sig bra på bild.

Imorgon blir det som vanligt igen.

Godnatt!

Förresten, om du klickar på den här bilden så kan du sedan med hjälp av pil-tangenten bläddra bakåt och se hela dagen i ett svep.

22.00


Funderar lite över om jag ska baka muffins till mina gäster på lördag, och i sånt fall, vilken sort.

21.00

Efterlyst.

20.00

Middag/kvällsfika.

17, 18 och 19.00



Bitar av Uppsala.

16.00

Jag pluggar alltjämt.

15.00

Suddiga marsvin motionerar (Ruby blir så ledsen av blixt...)

14.00

Snubblar över saker i trappen.

13.00


Hänga tvätt.

12.00

Lunch.

Kanske världens enklaste pastarätt:

Man kokar lite pasta.
Man tar ett par skedar Tapenade.
Man tar lite getost.

Man blandar.

Man serverar med valfri grönsak.

11.00

Marsvinen fastnar inte på bild.

Thank you, Annapanna, for reminding us that God's word is unchanging and eternal.

Psst. Jag vill bara uppmärksamma er på den fantastiska kommentaren Annapanna har postat här, angående inlägget om svenska kyrkans "ja" till samkönade äktenskap.

10.00

Studierna fortsätter.

09.00

Dagens outfit: varma saker.

08.00

Frukost. Och dokumentet är öppnat.

07.00

Godmorgon! Första dagen på över en vecka utan tjock blöt dimma. +/- 0 ute och tyvärr Karin på jobbet, jag kan inte ta något pass idag. Har en massa saker som ska skrivas.

I väntan på bättre tider.

Och möjligtvis lite äkta inspiration. Hänger den här bloggerskan sig nu åt det som kallas "en bild i timmen" och är precis vad det låter. Varsågoda.

tisdag 27 oktober 2009

I fördärvet.

Okej. Jag erkänner. Jag lyssnar lite på julmusik nu. Och skyller allt på Spotify.

Hemma på våran gata i stan...

...finns det ett hus som är fint. Lite slitet bara. Jag oroar mig för att någon ska köpa det och sätta på en tråkig trä-fasad, i stil med det gula grannhuset. Snälla. Gör inte det.


måndag 26 oktober 2009

Bilder från en sommar.

Kommer ni ihåg att jag scannade en massa gamla foton i somras? Jag tänkte att de kunde passa nu när hösten är som gråast. Som vanligt kan ni klicka på korten för att se dem något större och i lite finare omgivning.



Ljus.

Kvällarna blev gräsligt långa nu iochmed tidsomställningen. Jag tror värmeljuskontot fördubblades, bokstavligt talat över en natt.

söndag 25 oktober 2009

Men jag tycker fortfarande att det är rart.

En bit av en fredagskonversation:

-/.../ så han är fortfarande bakis!?
- Åh "bakis". Jag tål inte det där med "-is" i slutet av ord. Vadå "mellis"!? Det heter mellanmål.
-Jag vet, jag kan inte ens säga "bäbis"
-Va!? Är det sant? Jag gillar det. Kompis. Dagis. Kondis. Godis. Det är väl rart.

En bit av ett teve-program på söndagseftermiddagen:
- Ska jag ha nå mer "smärtis" (= smärtstillande medicin) eller?

Okej då. Det finns en gräns. Säger man "smärtis" ska man titta bakåt. Långt bakåt. Där går den. Gränsen.

Ta da! Lördagmorgon, igen!

I natt har tiden hoppat tillbaka en timma. Jag försöker dra ut på den där timmen så länge som möjligt. Först inbillade jag mig att jag skulle få sova en timma längre under natten och nu är jag övertygad om att dagen också har förlängts.

En timma i alla ära men visst vore det fint om vi kunde få en hel dag extra. Tänk att ha fått vakna i morse och så: Ta da! Lördagmorgon, igen!

lördag 24 oktober 2009

Koloni.




Psst, ni har väl provat att klicka på bilderna...

Ur ett småländskt linneskåp.



Fia åkte till Småland och kom tillbaka med en alldeles underbar duk till mig. Ärvd av någons Faster. Den luktar svagt av svensk tant och får mig att ifrågasätta om lila och orange verkligen är de färger jag gillar allra minst.

Vid närmare eftertanke.

Någon gång som tonåring började jag avsluta brev och andra handskrivna meddelanden med ordet "Kram" omgärdat av två utsträckta armar. "Kram" kramar så att säga den som läser. Flera av mina kompisar gjorde likadant.

-Tänk, sa en av mina vänner, om vi skriver så här när vi är vuxna också.
- Det vore roligt! tyckte jag.

Men nu vet jag faktiskt inte om det är så himla kul längre.

fredag 23 oktober 2009

Halleluja! (tillägnas Gabbi).

Gabbi bekymrar sig över att förlorarna tar för stor plats. Att det bara är de som inte fick som de ville i gårdagens kyrkomöte som hörs. De som är bittra. Jag har också noterat detta.

Ja-sidan vann stort. För mig känns beslutet självklart. Därför dansar jag inte omkring i eufori. Naturligtvis är det så här det måste vara.

Så surfar jag runt bland bittra bloggar och kommentarer och blir alldeles matt. Jag hade skrivit ett skitlångt inlägg som jag tänkte posta här, men jag vill inte. Argumenten gör mig bara ledsen. Homosexuella jämställs med pedofiler. Svenska kyrkan beskrivs som lurad, politiskt korrekt, och döende. Bibelord slängs fram och tillbaka. Jag tycker allt verkar bisarrt och önskar att jag kunde slänga ur mig det här:


Istället säger jag bara: HURRA! HALLELUJA! så finns det åtminstone ytterligare en positiv röst i myllret.

torsdag 22 oktober 2009

Gammalt kort, ny fiffighet.

Testa klicka på den här bilden, så får ni se vad lillebror har hjälpt mig med ikväll!

En fröjd för ögat. Något att titta på:


Liksom underbaraclara tänkte jag nu tipsa er om några fina bloggar.

Först ut är just underbaraclara som har mycket vackra bilder och skriver tänkvärda inlägg.
Paraplybloggen som egentligen heter något komplicerat på franska. Den är fylld med vackra kläder och bilder, väldigt retro.
Femtiotalsjakten är precis vad det verkar vara och så full med gamla vackra saker att jag önskar mig en obegränsad budget och en enorm lägenhet.
Miriams kafferep är hemtrevligt och lättsamt.
Slutligen är Niotillfem också bara utomordentligt fin.

Och vänta, nu höll jag på att glömma: Mon Chéri.

Bilden kommer från "Femtiotalsjakten".

Ps. övriga bloggtips finns i listorna till höger. Jag vill knuffa lite extra för Mina bestyr och Försök att inte se så snygg ut. Ds

onsdag 21 oktober 2009

Hemliga klubben.

Män har ju alltid varit duktig på det där med hemliga klubbar, jag tänker naturligtvis på till exempel Frimurarna eller olika maffior. Kvinnor å andra sidan, har syföreningar. Inte mycket smussel där.
Jag kan se två anledningar till detta, Antingen är det så att män är usla på att bevara hemligheter. Det är alltså så att kvinnor också har en massa hemliga sällskap, det är bara det att de verkligen är hemliga. Ingen vet om dem.
Det kan också vara så, tänker jag, att kvinnor traditionellt har använt sig av en annan taktik, den så kallade "Trojanska häst-taktiken". De påstår sig ha en syjunta men i själva verkat ägnar de sig åt betydligt mer kontroversiella aktiviteter. I själva verket har syföreningarna omstörtat världen i precis samma utsträckning som männens hemliga klubbar.
Jag ser dock ett problem med Trojanska häst-taktiken. Om gruppen misslyckas. Då står man (kvinna) där utan både halsduk och en ny världsordning. Och det kan kännas en aning snopet.

Som ni kanske minns är jag redan med i en hemlig klubb. I dagarna har jag också, till min stora förtjusning, fått erbjudande om att gå med i ännu en. Min lycka vet inga gränser. Ett hemligt sällskap är allt man kan begära av livet, tyckte jag.
I klubben ska vi naturligtvis ägna oss åt världsomstörtande aktiviteter och knyta livslånga band. Ha hemliga tecken och nicka igenkännande och mystiskt åt varandra på stan. Om femtio år kommer det att göras en film om oss. Och då, när filmskaparna klickar sig fram till min blogg för att göra ytterligare efterforskningar kommer de att hitta...ingenting. Det är nämligen fruktansvärt hemligt.
Och jag säger inget.

Nu ska jag iväg till min tredje hemliga verksamhet, den här är dock inte hemlig egentligen, bara på nätet.

There'll be Another Spring






tisdag 20 oktober 2009

Ur biblioteket.

Jag hittade den här blogglistan hos "Försök att inte se så snygg ut" som i sin tur hittade den hos Bokhora som... jag klicka in på de där bloggarna så får ni veta.
Det hela går ut på att besvara frågorna med titlar ur den egna bokhyllan. Jag har inte tagit hänsyn till vad böckerna handlar om, bara hur titlarna låter.

Är du man eller kvinna?
"Det andra könet"

Beskriv dig själv.
"Mig äger ingen"

Hur mår du?
"Jag vill leva!"

Beskriv stället där du bor.
"flea market style"

Vart skulle du vilja resa?
"Den afrikanska farmen"

Beskriv din bästa vän.
"Räddaren i nöden"

Vilken är din favoritfärg?
Vad är grönast? "Koranens budskap" eller "Floran"?

Hurdant väder är det just nu?
"Höstens skuggor"

Vilken är din favoritårstid?
"Kung Liljekonvalj av dungen"

Om dit liv var ett teveprogram, vad skulle det heta?
"The Practice of Everyday Life"

Vad betyder livet för dig?
"Döden till mötes"

Vad är du rädd för?
"Svindlande höjder"

Dagens aforism.
"Världen är en främmande plats"

Vilket råd skulle du vilja ge?
"Spräng Bojorna"

Hur skulle du vilja dö?
"Bädda för död"

Ditt motto.
"Jämlikhet och mångfald" tätt följd av "Gammalt porslin"

måndag 19 oktober 2009

Ruby Tuesday.

Vi slutar dagen med något trevligt och rörligt.

Ett annat magont.

Som alla andra har jag läst Sverigedemokraternas Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet. Jag tänker inte kritisera den här, det har andra redan gjort. Jag kan bara nämna att jag på intet sätt delar Åkessons uppfattning om vad mångkultur är eller vad mångkulturförespråkare anser. Sen delar vi nog inga andra åsikter heller. Men det var som sagt inte det jag skulle skriva om.

Jag tyckte artikeln var väldigt obehaglig.
Jag har nämligen hört allt en gång förut. Vartenda argument, alla åsikter. I samma ordning. På samma sätt. Från en person inte så långt bort från mig. Från en som jag framtill att vi hade den här diskussionen respekterade. Från en med ett viktigt jobb och många kontakter. Från någon som inte ser ut som en nynazist, från någon som är trevlig, intelligent, välanpassad och duktig. En förebild. En som lyckats.

Han uttryckte de här åsikterna och jag tänkte: "Du är ju helt knäpp. Hur kan du ha ditt jobb? Hur kan du verka så smart och egentligen vara tokig? Varför har du hittat på och missförstått de här sakerna?" En galenpanna tyckte jag. Men ingen att vara rädd för. Någon som bara inte vet vad han talar om. Någon som nog ändå inte har alla chips i påsen. En diskussion jag försökte komma ur för att den var så bisarr. Och för att jag ju gillade människan och inte ville höra mer.

Men alla de här galenskaperna han sa var alltså ingen slump. Han var alltså inte bara dum och dåligt påläst. Jag borde ha kunnat räkna ut det. Men jag antar att jag hellre har en dåre än en nazist i mitt vardagsrum.

En Sverigedemokrat är skrattretande, också i Aftonbladet. Men det finns inte bara en. Och dom finns inte bara i Aftonbladet. Men det syns inte på utsidan. Och dom skriker inte "Sieg Heil". Dom är smartare än så. Tyvärr.

Uppsalas hemliga minuter.

Läste i DN idag om New Yorks hemliga minut. Tydligen går tågen alltid en minut efter avsatt tid. Jag är föga imponerad. Uppsalas stadstrafik har ibland jättemånga hemliga minuter. En tio, femton stycken är inte ovanligt.

Och så har vi ju den akademiska kvarten också.

Så New York kan ju gå och lägga sig igen.

Nästan precis som vanligt.

Hej. Något nytt sen sist?
Nej, inte mycket.
Förutom att jag hade dödligt ont i magen.
Och inte kunde andas eller gå.
Eller sova på hela natten.
Och ringde till sjukvårdsupplysningen.
Och fick åka ambulans.
Och spenderade några timmar på Ackis,
där de klämde på magen
och stack mig i armen och tog blodprov!
Och jag tänkte på alla hemska sjukdomar jag nog hade,
och några som jag bara hittade på.
Och jag spelade upp sju hemska scener från "House" för min inre syn.
Blodet sprutade i min fantasi.
Sen fick jag veta att de inte hittade något fel på mig.
Och jag hade inte lika ont i magen längre.
Men jag har tydligen lågt blodtryck och dåligt blodvärde.
Inte konstigt när de just tagit flera centimeter av mitt blod.
Men det får man inte ont i magen av.
Så jag tog bussen hem.
Och såg en trafikolycka.
En buss krockade med en skåpbil.
Så nu är jag hemma.
Så ja, allt är nästan precis som vanligt.

söndag 18 oktober 2009

Moses i vassen.

Moses och jag har suttit på café Linné och diskuterat diskriminering och namn. Jag påstår att Moses är ett bra bibliskt namn utan några negativa konnotationer. Moses tycker att det är lite suspekt. Inte riktigt svenskt. Han anser vidare att Isak och Josef faller under samma kategori. Jag tänker att manliga, bibliska namn är bra i alla väder.

Ja, förutom Kain då.

Men Isak, Josef, Jakob, Moses, Adam, David, Samuel, Simon...

Lost in Translation.

Något som alltid förmörkar min vardag är att tyget manchester inte heter "manchester" i staden Manchester. Så är man iklädd manchester i Manchester går skämtet förlorat. Jag har provat.

Förutom då, förståss, om hela outfiten är gjord av manchester - det ser roligt ut på alla språk.

lördag 17 oktober 2009

"Det ordnar sig alltid."

Har ni tänkt på det, att när folk säger "det ordnar sig" så menar de två olika saker.

En del säger "det ordnar sig" och menar "jag ordnar det (förr eller senare)"

Andra säger samma sak men då betyder det: "någon annan ordnar det".

Man skulle kunna tro att det här borde skapa viss förvirring. Men det gör det inte. Om två människor med olika uppfattning om vad frasen "det ordnar sig" betyder kommer överens om att det ordnar sig så har nämligen båda i slutändan rätt och kan därmed fortsätta använda uttrycket som en beskrivning för hur de uppfattar att det ordnar sig.

Om ni inte förstår det så är det alltså jag som måste ordna något nu. För att "det ordnar sig".

fredag 16 oktober 2009

Nu kommer det att handla lite om mitt hår.

Jag håller på att spara ut mitt hår. Hår växer ju som ogräs som ni vet. Utom när man vill att det ska bli långt.
Det har nu gått så långt att min kalufs blivit självmordsbenägen. "Klipp mig, klipp mig" skriker den om nätterna. Men jag är sträng. "Nu växer du" väser jag tillbaka.

Men när jag inte är sträng drömmer jag om den här frisyren:

Bilden är från teve serien "Mad Men", vill du se ett klipp med den här frisyren i kan du göra det här. Jag är speciellt förtjust i lockarna i pannan. Här behövs ingen platttång.

Tjejen i gröna klänningens frisyr alltså... inte Petes.

Oh, my Godness!

Ni vet köket.

Det finns en film också.


Uuuuäääh!

Här sitter jag med böcker och papper och färgglada pennor och lappar. Ett glas vatten och en hög med russin. Och antecknar meningar jag inte längre orkar förstå. Det känns väldigt slitigt. Minuterna släpar sig fram fast eftermiddagen rinner iväg. Jag vill inte plugga idag. Jag vill baka kakor, städa lådor eller sova lite under en filt. Helst det sistnämnda.

Idag är det fredag. Och det betyder bara att jag har insett att det blir ingen ledighet i helgen heller. Jag måste göra samma sak imorgon. Det finns liksom ingen gräns mellan den här veckans arbete och nästa.

Men nu ska jag bara kämpa en stund till. Sen ska jag träna och bada och basta. Tills jag blir ett russin själv.

So Long,
and thanks for all the fish!

torsdag 15 oktober 2009

Nämen, titta, det är ju mitt kök!

Jag har nyligen snubblat över en fenomenal inredningsblogg: Design*Sponge. Den uppdateras flera gånger per dag och nästan allt är kusligt charmigt. Men det här köket tar priset. Det måste ju vara jag som bor där. Det är ju mitt kök, fast i någon annans hem... Se så gammalt och skruttigt och underbart det ser ut! Och grönt. Det måste vara menat för mig.

Bilden har jag lånat från ovan nämnda blogg, fler bilder från det vackra hemmet kan ni se här.

Hur hamnade vi här?

Jag reser mig från böckerna vid halv fem och måste skynda mig ut annars hinner det bli mörkt! Hur kom vi hit så fort? Vad hände med alla ljusa kvällar?




"Små skatter lär sig läsa" - detalj från en kinesisk propagandaaffisch.



Jag har en svag punkt för propagandabilder. Och för Kina. Jag menar, hur fantastisk är inte den här affischen!? Två feta kinesiska bebisar. Som kan läsa. Och det är inte far som är rar och mor som ror. Det är u-båtar och satelliter, missiler och stridsvagnar.

Stridsvagn som tydligen heter "tan ké" på kinesiska. Det känns märkligt bekant det ordet...

O, mor orm!

onsdag 14 oktober 2009

Leksaksmat.


Det har kommit till min kännedom att det finns människor som inte gillar brysselkål. Detta verkar hemskt osannolikt. Brysselkål är ju en fantastisk grönsak. God.

Och rolig att äta, lite grann som leksaksmat.

Höstlöv för evigt.


Jag minns hur jag pysslade med höstlöv när jag var liten, lade dem under ritpapperet och målade med krita så att lövet kom fram på andra sidan. Det gällde att inte rita för hårt.

En höst gjorde vi ett höstträd hemma, Mamma, Lillebror och jag. Mamma hade ritat ett träd på ett stort papper. Hon är duktig på att rita, brukade rita saker åt mig, blommor i vas som jag fick färglägga. Nu ritade hon ett stort träd. Så samlade vi fina höstlöv ute och limmade fast dem på trädet, så att det fick nya löv. Stort och vist stod trädet på papperet och svajade i den imaginära vinden. Höstmys-stämning infann sig. Allt var gott.
Så ritade Lillebror en motorsåg som sågade ned trädet. "Vrooom, Vrrrooom" lät det när han ritade sågen. Han hade alltid ljudeffekter på sina teckningar.

Ett höstlöv-pyssel som passar vuxna och inte kräver ljudeffekter är att konservera höstlöv. Det borde vara hög tid att göra det nu, om det inte redan är försent. De här löven konserverade jag förra hösten.

Det här behövs:
1. Fina höstlöv. (finns i naturen)
2. Glycerol. (finns på apoteket)

Så här gör du:
1. Plocka fina höstlöv. Hela kvistar. Det är viktigare att löven är vackra i formen än i färgen då färgen inte bevaras. Alla blir slutligen orange-bruna. Jag rekommenderar kvistar från buskar då de oftare är mindre och tätare. Bär kan enligt min erfarenhet inte konserveras. Alla buskar fungerar inte heller men jag har märkt att löv på buskar som får ordentliga höstfärger fungerar bra. Är löven orange och röda i naturen kan de vara det på ditt bord med!

2. Blanda 1/3 glycerol och 2/3 vatten. Ställ löven i blandningen. Vänta. Efter en dag eller två börjar löven kännas läderaktiga. Då är det klart.

3. Placera löven på valfritt tjusigt ställe i ditt hem. Där kan de stå och samla damm för evigt!