UPPLEVELSEN: Byggde kartonghus till grisarna.

För övrigt...

...har jag idag galet ont i rumpan och fötterna, speciellt tårna. Skulle kanske inte ha gått runt halva  Stockholm i skor jag inte använt sen september. Men vaddå, det är ju vår!

UPPDATERING:Det är väl inte möjligt att jag har brutit båda stortårna utan att märka det?

UPPLEVELSEN: Vi har redan bokat in nästa möte.

Och då sa jag till Kefas, J-bap liksom!

Avslutade dagen hos Andrea, med "systrarna". Mycket hemligt. Grunder till stora teologiska forskningsgärningar kan ha lagts ikväll. Många politiskt inkorrekta meningar har också yttrats liksom en lång radda profana betraktelser. 

Måndagseftermiddag.

Men, vad har hänt med bloggaren idag?

Jo hon tog ledigt på eftermiddagen och begav sig till Stockholm.

Solen sken och vinden ven. Kanske var stockholmarna stressade men bloggaren var på strålande humör. Skrattade oförskämt åt en liten asiatisk familj som höll på att blåsa bort vid slussen. Den tonåriga sonen såg minst sagt obekväm ut när de radade upp sig för fotografering.

                 

People you may know

Tyvärr fanns inte facebook på Jane Austens tid. Eller?

UPPLEVELSEN: Jag trodde att jag hittat värsta smarta grejen i boken (den jag köpte). Jippie. Tyvärr hade jag fel. Men det var roligt så länge det varade.

Aja baja!

Det skulle nog vara skönt för ryggen att ligga på sängen och läsa.

Det skulle nog vara trevligt för benen att mysa under en filt.

Det skulle nog vara bra för tankarna att lägga boken åt sidan.

Det skulle nog vara vilsamt för ögonen att få blunda lite.

.

.

.

Aja baja! INTE sova!

Fruktsallad

Kommer ni ihåg leken? Fröken viskade en frukt i örat på alla barn som satt i ringen och så ropade hon de olika frukterna. 

När ens frukt ropades upp skulle man byta plats med andra som hade samma frukt. Ropade fröken "Fruktsallad" skulle alla hitta en ny stol.

Päron! Apelsin! Mango! Satsumas! Pepino! Guava! Rambutan! Kumquat! Syfilis! Piasava!

UPPLEVELSEN: G berättade om ett hemligt sällskap...

Koppleri

Neej helt mörkt blev det inte!

Jag släckte alla mina lampor och tände ljus men låter datorn vara på. Fixade dock en annan, mer långsiktig (om än liten), energibesparande grej här hemma.  Medan det ännu var ljust i lägenheten kopplade jag in en strömbrytare på sladden till förgrenings-grunkan alla mina elektronikprylar sitter i. TV, DVD, digitalbox, stereo, skivspelare m.m.

Bye Bye, Stand by-läge!

Jo, jag är bra på att koppla. Faktiskt.

Läs mer på DN

Saknas i börsen

Boken har "förkommit" i Carolina öppen samling. På Karin Boye te: B "saknas den i hyllan". Nu måste jag gå på Lundeq och köpa skriften för 279 kronor.

Jag nästan önskar att jag ska tappa bort mitt lånekort. "Tyvärr - det har förkommit", ska jag säga.

Uppsala i ett nötskal

Får man gå in på biblioteket idag eller?

Jag har placerat min blogg i Uppsala på bloggkartan.se!

Följ min blogg med bloglovin

Jord Timmen

Från början fattade jag det så att det var allt som gick på elektricitet som skulle stängas av. Nu anar jag att jag hade fel. Det verkar bara vara lamporna det rör sig om. Hela grejen känns plötsligt mera vettig. Nu kan ingen inbilla sig att den där timmen ska ha någon effekt på miljöförstöringen, det blir bara en symbolhandling. Ungefär som Arlas mjölkpaket. Eller kungen som släcker ned slottets fasadbelysning.

Hela jippot kändes annars väldigt singel-ovänligt. Vad ska jag göra ensam en timme en lördagskväll utan dator, teve, musik, telefon eller lampor? (Promenera, meditera, kontemplera, filosofera, vila, umgås med någon? Bah!)

Det kändes också väldigt hemtenta-fientligt, speciellt då den här helgen redan är en timme kortare än andra helger. Skulle jag stänga av datorn en timma mellan halv nio och halv tio skulle jag bara behöva ha den på en timma längre framåt natten.

Men det här med lamporna fattar jag.

Jag är med!

Är ni?

Sen hoppas jag verkligen att kungen tänker släcka lamporna inne i slottet också.

Läs mer på WWF här , eller på DN här, eller på SvD här

Marsvinshälsning

För övrigt hälsar Ruby och Ziggy att om ingen kommer och hjälper dem äta upp det förhatliga tyska kålhuvudet kommer de börja promenera mot sommarnöjet redan nu.

Efterlysning

Finns det möjligtvis någon hejig sång som kan sjungas när det måste stigas upp halv åtta en lördagsmorgon och skrivas hemtenta? Helst inte på "Tingeling"-melodin.

Jag lyssnar just nu på Bob Dylan: "I Shall Be Released".

"Any day now, any day now, I shall be released..."

UPPLEVELSEN: Att få sova i min renbäddade säng, i mitt sovrum, i min lägenhet. Godnatt.

Svart mjölk

Idag har jag, för miljöns skull, köpt oekologisk mjölk.

Arla har hakat på den här ”Earth Hour”-grejen och säljer sin vanliga mellanmjölk i svarta kartonger. För miljöns skull.

Den ekologiska mjölken får däremot bo i sina vanliga röd/gröna kartonger.

Jag kan inte bestämma mig för om detta är ironiskt, vettigt eller bara knäppt.

Själv tog jag ju uppenbarligen fel beslut när jag köpte den vanliga mjölken. Jag har ju redan hört om ”Earth Hour” och behöver inte något mjölkpaket som påminnelse.

Så nu sitter jag egentligen bara här med en liter oekologisk mellanmjölk i kylen. Inte blev jorden gladare för det. Inte korna heller.  Men jag fick något att blogga om!

Idag har jag, för bloggens skull, köpt oekologisk mjölk.

Hepp

Trollskatter...

Titta vad trollmamman har gjort till mig!

Demenslampan

Fick den här lampan av Farfar, han har vunnit/fått den på demensföreningens årsmöte.

”Jaha, sa mamma, är det det dom gör på demensföreningen? Ger bort de dementas bortglömda saker?”

Hoppas inte.

Hemma igen

I Uppsala är det grått, kallt och blåsigt. Gruset och sanden som ströddes över gatorna i vintras virvlar omkring i vinden. När jag biter ihop tänderna knastrar det muntert.

Så låser jag upp dörren till min lägenhet och väntar på att tjutlåsen(mammas ord!) ska börja pipa. Det är alldelens dödstyst. Jag lockar lite men får ingen respons. Så går jag upp för trappen och kikar in i marsvinsboet. Där ligger de och sover som två håriga stenar. De knorrar lite när jag petar i dem.

Jag vet inte om jag ska vara glad över att de klarar sig så bra utan mig eller ledsen för att de inte saknar mig mera. Lite av varje kanske.

Iallafall är det skönt att vara hemma igen.

UPPLEVELSEN: Lungt och trevligt och alldelens som vanligt vid Farmor och Farfars köksbord.

Kränkt heder

Det är märkligt hur stor del av debatten  kring hederskulturer som går åt till att upprätthålla svenska mäns heder. Etniskt svenska män mördar, våldtar, förtrycker och misshandlar visserligen etniskt svenska kvinnor. Men de gör det av mycket mer hedervärda anledningar än män i hederskulturer. 

Svenska män känner sig kränkta när de klumpas ihop med män i hederskulturer. Det är skamligt. Riktiga män behandlar inte sina kvinnor så.

Allt detta i "den svenska kulturen" där begrepp som heder och skam inte på något vis är centrala. Och männens anseende inte alls hänger ihop med kvinnans livssituation. 

Det är märkligt.

Att susa genom döden med Farfar

På den tiden Farfar fortfarande körde en massa bil alldelens för fort satt jag i baksätet och vi susade förbi byar och gårdar. Farfar kände till alla, pekade och berättade:

"Denna bodd n' Holger Marklund - men han ha ju dödde. Å denna bodd n' Arvid Lundmark som omkomme i en motorcykelolykk. Å denna einn bodd a' Olga och n' Rubin men dom va ju å' döö bägge tjvåen. Å i rö kåken där bodd n' Helmer, han kjåårt allti för fort å så jikk he ju som he jikk!"

Då hördes en stilla undran från baksätet:

"Men Farfar, känn du då ingen som lev?"

Finfrämmat (om Hertha och Vårtha)

När jag kommer till Farmor och Farfar rullar de genast ihop vaxduken och jag får fika på finduken. Jag får en ren kaffekopp med rosor på in- och utsidan. Farmor och Farfar dricker ur sina vanliga grönblommiga koppar. De har redan druckit ur dem några gånger under förmiddagen. 

Vi dricker kaffe och äter bullar och pratar om att Farmor har fyllt år och om någon som Farfar jobbat med som drack så mycket kaffe att han var alldelens brun i skinnet. Sen berättar de vilka som har dött i Bure. Inte så många efter jul.

Farfar ligger på soffan och slår av och på radion med stortån. Han lyssnar på ekot varje halvtimme och slår av när det blir "skvalmusik" eller "modern musik" eller en programledare han inte gillar. 

Farmor berättar om sin kryssning till Åland och om vad som har hänt i "Glamour". Och klagar på att Farfar inte kan koka makaroner. Och säger att hon sett på teve att kvinnor som jobbar med samma saker som män får lägre lön. Sen får dom lägre pension också. Det är ju dumt. Sen frågar Farfar vad jag ska doktorera i och om jag har någon kille. Då byter jag samtalsämne. 

Vi skrattar åt Kronblom.

Klockan fem är jag bjuden på middag hos Moster. Också där äts det på "häärtas"-porslinet. Jag tänkte förut att "häärtas å våårtas" var två systrar som hette Hertha och Vårtha. Gräsligt synd om Vårtha. Taskiga föräldrar. Egentligen är "häärta" helgdag och "våårta" vardag. 

Idag var det som en "häärta" hela dagen, med film och godis som avslutning.

Hjärnkirurgi

Lillebror försöker lyssna på Bob Dylan.

"Han skär i min hjärna"

Jag är fast för längesedan. Hoppas att hans "Never ending tour" fortsätter ett tag till och att jag tar mig för att köpa biljett.

UPPLEVELSEN (25/3) : Jag är ledsen Ida och lillebror men det var busschaufförens mössa. En liten gammeldags busschaufförsmössa. På en nästan folktom buss längs norrlandskusten en sen onsdagkväll i mars. Stiligt.

Zzzz

Just den dagen vi skulle gräva ett dike till bredbandet somnade lillebror på bussen och vaknade i Lövånger. Pappa fick åka och hämta honom.

Det gick inte riktigt så illa för mig ikväll fast jag sov som en handfull småstenar sedan strax norr om Piteå. Det är något visst med att sova på bussar. Det är mysigt så länge man vet att man slipper sitta där hela natten. Vet man  det blir plötsligt sätet ojämnt och det börjar dra från fönstret. Resekamraterna fnittrar och luktar illa. Benen krampar och bältet skaver.

Match making

Datorn, det här är trådlösa-nätverks-grunkan "Dlink".

Dlink, det här är lap-topen "Snöfrid".

Nu har ni sett varandra. Koppla ihop. K O P P L A. I H O P.

Nehej. 

Hur kan ni inte hitta varandra när era plasthöljen nuddar?

Dlink är ett troget nätverk. Han kopplar bara ihop sig med Pappans lap-top Lill-dell. Därför kommer gårdagens blogginlägg nu. Håll till godo.

Nej, jag glömde inte UPPLEVELSEN igår och jag har inte glömt bloggen idag heller. Jag vara bara så trött igårkväll. Orkade inte öppna datorn.

Idag har jag varit i Luleå så det blev skralt med bloggandet idag med.

UPPLEVELSEN (24/3): Hulda har kattungar! (My, Milla och May tycker nog att de har kattungar också)

    

Lek inte med maten!

Vad jag lärt mig i fjällen 2009

1.  1. Orden i ”Tingeling” kan bytas ut mot i princip vilka ord som helst. Och låten är lika irriterande ändå…

2. Digitalkameror är känsliga för kyla.

         

3. Det är töntigt att vara 25 år och åka bräda fyra dagar per år. Det tycker iallafall 15åriga kusiner i gula jackor. ”Kör hårt” säger de tufft.

Nu är det slut för i år och vi sitter i bilen på väg hem till Bureå. Hejdå Hemavan.

UPPLEVELSEN:

Dagen i bilder

Ända fram till döden...

"Genom hela livet

ända fram till döden.

Finns vi alltid här

hela västra stå

för vårat AIK"

Jo, jo, döden verkar närma sig... 

Stickade Tigern goes to fjällen

Utrustningen

-21 i morse.

linne

underställ

polotröja

fleecetröja

tjocktröja

snowboardjacka

underställ

långkalsonger

mjukisbyxor

pappas täckbyxor

skidstrumpor

snowboardskor

isoleringsvantar

handledsskydd

snowboardhandskar (trasiga)

halsduk

hjälm

glasögon

En enorm Mortz

Idag den 23 mars 2009 klockan 09.20 (ungefär) gick Karros och min dröm i uppfyllelse. Vår all-time-favorite backe "Mortzen" hade under natten expanderat till dubbel storlek. Allt tack vare en generös pistare. 

Kanske hade pistaren tagit någon sorts drog. Kanske hade snowboard-guden hört våra tysta böner. Kanske hade vi bara ovanligt tur.

Helt underbart iallafall.

Var det du som pistade Mortzen till dubbel storlek? Kom till stuga "Anna 12" i Tärna så får du en puss från en tacksam snowboardåkande bloggare.

Matte

"Jag kan räkna hur långt som helst" sa lillebror

"Jasså!? Vad kommer efter en miljon?"

"En miljonett"

"Jag kan all matte" sa lillebror "utom delat med och procent"

Första datorn vi hade i Hemavan var Morbrors. Då byggde lillebror sjuor av sjuor.

Sällskapet saknar lillebror. Men inte när det ska spelas Carcassonne. Lillebror kan alla korten och vinner jämt.

Karro vann nyss Gin Rummy, då blev Chatarina sentimental och mindes när Karro var mindre än en meter lång och inte kunde spela kort.

Jag har ju missat Upplevelsen igen! Här kommer en kombinerad, idag och igår:

UPPLEVELSEN: Mortsen + manchestersnö!

Pappan har ont i ryggen och promenerar

”Där är han igen”

”Vi såg han förut också, i en annan backe.”

”Vad håller han på med den där karln?”

”Men vad riktigt gör han där? Ska han gå runt hela anläggningen?”

Ja tydligen.

Till Marsvinen

Jag förstår att ni börjar undra vars jag har tagit vägen. Jag är fjällen. Det är kallt och snöigt och ingenting för marsvin. Men jag kommer tillbaka. Var duktiga till dess och snälla med Olle och Fia och varandra. 

Puss och kram, Lisa

Självvalda plågor

”Åke har köpt en spikmatta”. Jag ser framför mig en trämadrass med järnspikar. Det verkar otroligt. Men dom har haft konstiga saker förr. (En läskmaskin, en fritös, en miniatyrstuga på ben i trädgården, en balkong som inte är en balkong, jätte-många teve-kanaler – vissa på norska, internet!)

”Den ska med till fjällen”. Det verkar ännu mer otroligt. Och det första som pappa (och Åke) säger är aldrig sant så jag är skeptisk.

”En spikmatta? med järnspikar?” Nej, får jag veta det är inga järnspikar. Dom är av plast, som små blommor. ”Som sånna där kakor farmor brukar baka”.

Det är inga järnspikar. Men de är farligt vassa ändå.

” Det är som akupunktur. ” ”Det hjälper mot allt.” ”Åke brukar somna på mattan” ”Det gör så ont att man inte kan tänka på något annat”

Jag undrar vem som frivilligt vill ligga på en spikmatta. Alla i sällskapet visar det sig. Jag med. I ungefär tre minuter. Det sticks, det gör ont. Det enda som får mig att ligga kvar är att jag vet att jag kan resa mig när jag vill. Det är bara därför det är uthärdligt.

Det är väl som med ”Robinson”. Det är därför det aldrig blir riktigt spännande. Aldrig verkligt på liv och död. De kan resa sig och gå därifrån när de vill. Ändå blir just det en extra tvist, hur länge väljer någon att stanna. Att bo i ett träsk?

Det behöver mitt resesällskap aldrig fundera på. De skulle aldrig anmäla sig. Inte jag heller. 

Dagen i bilder

Avresa från Bureå, 06.00: 
Fikapaus, 09.20:På toppen, 12.00:

UPPLEVELSEN: Kanske är det en illusion, men nu är jag ledig. Ledig.

Fredagsmys på Skärvägen

   

Nämen!

Titta vilka som bor under en buske vid Universitetshuset!

So long, hemmet.

Väskorna är packade...

   

Marsvinen har fått mat...*

                                      

Hade jag haft en brunn hade locket legat på.

Nu sticker jag!

*Nej naturligtvis inte!!! Fia ställer upp.

Identitetskris?

”Testerna” på Facebook verkar ha fått en revival. Jag kan berätta att jag är Moses (which Bibel-character are you?), katt (vilket husdjur är du?), en kaka (vilket fika är du?), en guitarr (vilket instrument är du?) och ”a true, cold-bloded Minnesotan” vilket passar bra för jag är nämligen ”American” också. 

Kompisen Sara är vän med Jesus. Han is looking forward to seeing her in heaven.

Jojomänn, allt enligt oraklet Facebook. 

Hepp.

Till Vansinne på en bortglömd tesked

Diskning är den värsta hushållssysslan tycker jag.

Lite extra jobbigt att diska hos mig är det för att varmvattnet aldrig är nog varmt och jag måste koka ett par liter i vattenkokaren för att få rätt temperatur. Jag vill ha hett diskvatten. Så varmt att man måste vänta en stund innan det är möjligt att stoppa ned händerna. Då hinner matresterna blottna upp lite också.

När jag var au pair i England hade pappan i familjen bestämt att disk inte fick ligga i blöt. Det var äckligt tyckte han. Han hade också bestämt att skålarna inte fick diskas i diskmaskinen. De gick sönder så lätt där, ansåg han. Till saken hörde också att det åts havregrynsgröt till frukost, ur nämnda skålar. Jag var borta de flesta förmiddagar. Frukostdisken diskades alltså inte förrän vid lunchtid. Då hade gröten förvandlats till cement. Först lade jag skålarna i blöt, sen diskade jag dem i diskmaskinen. Det visste inte Simon. Han frågade ibland om jag körde dem i maskinen. No, hardly ever, svarade jag.

I en inredningstidning såg jag en gång en familj som hade två diskmaskiner. På så sätt behövde de aldrig städa ur. De flyttade bara disken från en maskin till en annan. Tallrikarna stod aldrig i skåpen.

Olle och Fia har ingen diskmaskin. De har varsin disk-vecka. Det verkar vara en bra idé tycker jag, jag har bara inte hittat någon som vill dela disk med mig. De har för mycket köksgeråd också. Jag diskar när skålarna tar slut. Eller pannorna. Jag har fyra skålar och två pannor så det blir ungefär varannan dag. Hemma hos Fia och Olle tar sakerna aldrig slut. Bara utrymmet på diskbänken.

Fia tycker matlådor och skärbrädor är värst att diska.

Olle tycker bestick. Jag håller med. Eller möjligtvis te-klämmor. Jag glömmer tömma dem och plötsligt förvandlas diskvattnet till löddrigt, spett te.

Vad säger ni?

Jag drar ut diskproppen. Vattnet sjunker snabbt. På botten i den blanka diskhon ligger en bortglömd tesked. Varje gång.

Det är mycket möjligt att det är detta som kommer att driva mig över gränsen. Till Vansinne. På en tesked.

UPPLEVELSEN: Spenderade kvällen hos Olle och Fia. Fia hade varit på "konferens".

En liten toalett

Före:

Efter: